Får man egentligen vara arg dan före midsommarafton?

Man kanske inte ska/får vara det egentligen, men jag tänkar vara det i alla fall. I går eftermiddag på väg hem från jobbet mötte jag en man. Hemlös, alkoholist, knarkare, psykiskt sjuk - jag vet inte om något av det här stämmer in på honom - men vad jag vet är att han i släptåg hade en hund (schäfer) som knappt kunde stå och ännu mindre gå. Med hunden i ena näven, ryggsäck på ryggen och en ölburk i den andra handen strävade han och hunden i mycket sakta mak ner mot Golfängarna i Sundbyberg.
   Ibland ser jag också en annan man med en stor hund som är så mager att man blir rädd. Varför är det så här? Det är naturligtvis enormt synd om alla dessa människor som far illa i livet. Men varför måste människan också dra med sig djur i sitt elände? Varför omhändertar inte polis och sociala myndigheter dessa djur som så uppenbart far illa? Oansvarighet mot djur gäller förstås inte bara människor i nöd. Tänk bara på alla de som skaffar sommarkatt, lämnar djur ensamma hemma utan tillsyn när de åker på semester. Det finns alldeles för många varianter. Skärpning!


Njut av en härlig midsommar tillsammans!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Fröken Rensjö

om läsning

RSS 2.0