Kvinnohistoria och sociala kontrakt
Apropå Ebba Witt-Brattströms artikel i bang känner jag att jag verkligen håller med i hennes tankar om dagens genusdiskussion. Det finns idag en brist på intresse för kvinnohistoria som oroar mig. Vi behöver faktiskt ha kunskap om vår historia för att kunna förstå vår framtid. EWB skriver i sin text att "pålästa unga genusvetare hävdar att det är själva benämnandet av en person som "kvinna" som producerar kvinnoförtyck." Jag som läst genusvetenskap ganska nyligen har också märkt att det är en uppfattning som breder ut sig. Dessutom upplevde jag att uppfattningen om att den mest betydelsefulla feminismen är den som genomförs nu breder ut sig, och att de unga feminsterna vet bättre än de äldre. Det kanske är ett sundhetstecken också - jag vet inte riktigt. Men därmed är det ännu viktigare att kunna sin kvinnohistoria anser jag. Jag menar inte att alla kvinnor är lika och därför kan klumpas ihop och betraktas ha exakt samma erfarenheter. Det som dock är väsentligt att komma ihåg är att vi inte heller får/kan, som EWB skriver, "utesluta kvinnors erfarenheter ur det sociala kontraktet". Vad jag tycker är särskilt jobbigt är när man inom feminismen skaffar sig husgudar och när dessa nya husgudars lärjungar kastar ut de föregående förebilderna. När Judith Butler klev in, kastades Simone de Beauvoir ut till exempel. Jag håller med i EWB tänk om det inte går att skapa framtidens kvinna utan kunskap om gårdagens. Det blir så oerhört fattigt och urvattnat. Det här är mina privata tankar om rätt svåra frågor och man undrar ju alltid vad andra tycker.
Kommentarer
Trackback
