Nu är det definitivt slut och sorgen sprider sig i hjärtat
Nu har han erkänt och Engla har hittats, fast inte i livet som alla hade hoppats. Det känns så vidrigt meningslöst och så fruktansvärt orättvist att han fortfarande kan tlllåtas få leva. Som mamma till en dotter, nu vuxen, kan jag kanske ana något litet av hur det nu måste kännas för Englas mamma och övriga familj. Kanske förstå lite, men inte veta. När hoppet dör och man måste fortsätta leva.
Kan man det?
Kan man det?
Kommentarer
Tobias
Ja, det är vidrigt. Fast att staten ska ta någons liv för att visa att det är fel, det känns bakvänt.
Adm
Du kanske har nog rätt, men om jag är riktigt riktigt ärlig mot mig själv så skulle jag nog inte orka bry mig om förövaren om det var mitt barn som hade dött för hans/hennes hand. Problemet är väl, tycker jag, att de som Anders Eklund släpps ut igen och kan göra om det. Hur ska man kunna lösa det?
Trackback
