Besök på Vårdcentralen Kronan




Efter två månader hade jag äntligen fått ändan ur vagnen och beställt och fått tid hos min Vårdcentral. Jag har förresten valt en ny läkare som min syster säger är bra. Men hon är så uppbokad att det är jättesvårt att få en tid hos henne. Nu skulle jag då få visa upp mitt sår som jag har dragits med i två månader minst och som aldrig läker utan bara blir större och större. Rösten i telefonen (när jag bokade) som var helt underbar och omhändertagande sa att jag kunde gå till distriktssköterskan så kunde hon kolla på mitt sår och om nödvändigt ta in en läkare för konsultation.

Kom dit strax före utsatt tid 10.30, betalade 70:- och satte mig i väntrummet. Efter ca tio minuter kommer en människa och ropar upp mitt efternamn. Hon hälsar, sätter sig framför datorn och ber mig sätta mig på britsen, slänger ett ensekundersöga på mitt ben och säger att det där kan inte hon göra något åt och säger att hon ska kolla om det finns några lediga läkartider istället. ???!!!

När jag berättat vad telefonrösten sagt, så verkar hon inte vilja förstå riktigt. Eller är det bara jag som vid det här laget känner mig grinig och uppretad och uppfattar allt som jag vill att det ska vara? Vet inte vad som stämmer med verkligheten egentligen.

Då frågar jag om jag verkligen ska betala för det här och sedan 140:- för läkarbesök och då säger hon att jag kan få pengarna tillbaka i kassan. Otrevlig faktiskt. Säger hej och tack för mig och går till kassan. Beklagar mig, får pengarna tillbaka och en tid den 22 maj hos min läkare. Tjejen i kassan verkar tycka synd om mig och undrar om jag verkligen kan vänta så länge?

Ja, säger jag (teatraliskt - är övertygad om att Jessie vet precis hur hennes mamma ser ut i det här läget) och tillägger -har jag tur kanske såret försvinner innan dess. (scenario: döende svanen).  Förväntar jag mig det orimliga? Så nu ska martyren med stort M tllbringa flera veckor med att vänta...
 
Tar hissen ner och in på Apoteket där jag köper fler STORA plåster för att täcka över det äckliga röda på vänsterbenet.  Missar bussen precis och tillbringar väntetiden med en sväng in på Lindex som en liten tröst. Shoppade inget, bara tittade.
e


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Fröken Rensjö

om läsning

RSS 2.0