Snökänslighet
Läste i DN för en stund sen (jag har semester) ett påstående om att vissa människor är snökänsliga. Det betyder att det finns fler människor än jag som mår dåligt av att vi inte fått någon snö och kyla än. Inte vetenskapligt bevisat, men ändå känns det skönt att veta att man inte är ensam förstås om att längta efter snö, kylan och knarret under skorna. Läste också att det man konstaterat att det är människans fel med temperaturhöjningen. Det kunde man väl aldrig ha trott. Vems fel skulle det annars vara? Ekorrarnas? Men tillbaka till min längtan efter 10 minus och snö. Jag tycker om att leva i ett land som har fyra årstider. Tänk om det nästa år inte blir varken vår, höst eller sommar riktigt utan bara ett något mittemellan. Fy vad tråkigt. Så om alla vi snökänsliga människor önskar riktigt hett tillsammans blir det förhoppningsvis en vit januari, februari, och kanske mars. Jag vet också att många tycker jag är knasig, men det struntar jag i. Varför kan det inte vara lika tillåtet att tycka om vintern som det är att gilla sommaren? undrar jag.
Klockan är halv elva på kvällen dan före dan före
dopparedan och jag sitter just nu och väntar på att min dotter ska bli färdig med att slå in mina julklappar. Det är jättespännande! Idag har jag och min syster sprungit runt på stan i 8 timmar. Min rygg och mina fötter värker, men nu är det gjort och jag har nästan slagit in alla klappar. Det var så helt orimligt mycket folk i stan. Vi bestämde oss tidigt för att andas lugnt och djupt och försöka komma ihåg "the christmas spirit" och vara vänliga mot folk. Det funkar faktiskt! Väntar nu bara på att få göra de sista som är till Jessica. Medan jag skriver det här lyssnar jag till julmusik och gäspar. När allt är inslaget ska paketen lackas också, men det tror jag att vi väntar med till imorgon. Nånting ska vi ju göra då med. Då ska vi också ha julfika i stallet och bjuda Wodka (hästen) på lite lussekatter och kanske ett och annat russin.
så
EN GOD JUL
och
ETT GOTT NYTT 2007
till er alla från mig
så
EN GOD JUL
och
ETT GOTT NYTT 2007
till er alla från mig
Det snöade igår
och det var ju så himla härligt. Vi var och köpte julgranar och det så perfekt att göra det precis den kvällen när det snöade och var alldeles vitt på marken. Nu får jag suga på den karamellen länge, kanske räcker den till ikväll när jag ska koka knäck? Först ska vi åka och veckohandla och det är inte riktigt lika roligt, men sen ska jag röra och röra och röra och röra och röra, bränna mig på fingrarna och smaka den allra första knäcken. 
Att bli förvånad över en "gammal" barndomsväns åsikter
Igår var jag bjuden på glöggfest och visning av en barndomsväns nya bostadsrätt. Lägenheten var superfin och gullig och det var en trivsam stämning och god glögg. Två uttalanden av min vän gjorde mig dock konfunderad. Det första var när någon berättade om en kvinnlig fastighetsskötare som hon hade haft , en mycket händig och duktig sådan. Hon föreslog att det kanske kunde vara ett jobb för min väninna som också är väldigt praktisk. När min väninna svarar att "jag är väl inte lesbisk heller" höll jag på att ramla av stolen jag satt på och sätta glöggen i halsen. Det är verkligen inte något man räknar med att få höra idag. När hon senare när jag skulle gå hem fällde ett par totalt onödiga och grymt omoderna ord om feminister (rödstrumpor och manshatare) fick det räcka för min del. För mig som feminist har jag extremt svårt att förstå kvinnor som ännu inte förstått vad feminismen går ut på. Hur kan man motarbeta sig själv på det här sättet? Den här kvällen kände jag inte ens för att höja min röst för att försöka övertyga. Hur fan kan kvinnor som levt i 50 år och mer vara så okunniga? Det är min fråga.
Ikväll ska jag sätta på en julskiva,
baka lussekatter och pepparkakor. När jag gjort det ska jag hälla upp ett megastort glas mjölk, slå på tvn, pallra upp mina kuddar bakom ryggen och lägga mig i sängen och njuta av fredagkvällen. Nu börjar det fladdra omkring lite lycko-jul i magen. Äntligen!
Julstämning?
Det är den 14 december idag. Lucia var igår. Men än har jag inte kommit in i någon riktig julstämning och det är konstigt för att vara mig som verkligen älskar julen. Framför allt tiden fram till julafton - advent, alla ljusen i fönstren, julsakerna i affärerna, dofterna av glögg och pepparkaka. Jag tror att det är vädrets fel. Det är ju så sabla varmt, regnigt och lerigt ute. JAG VILL HA SNÖ OCH KALLT NU! Ibland när jag blundar kan jag minnas hur det kändes när jag bodde i Stjärnsund. Känslan när kylan slår emot mig när jag gick för att vänta på bussen till Hedemora och det var 20 grader kallt klockan 7 på morgonen. Doften av snö och knarret under skorna. Man kan bara hoppas och hålla tummarna för att det snart blir så här också i år. Så snälla gubben Vinter kom. 
Årets julkalender
handlar om Lasse-Majas detektivbyrå. Martin Widmark har skrivit böckerna som den bygger på. Jag har inte själv läst böckerna, men en kollega berättade för mig att i kafémysteriet är det Steve som avslöjas som rånaren, men vad SVT däremot inte visar är att denne Steve är hemligt förälskad i Dino Panini som arbetar på kafét. Varför man har valt att ta bort den biten fattar inte jag. Det kan väl ändå inte idag 2006 anses kontroversiellt med homosexuell kärlek? Polismästaren stora förtjusning i kvinnan (som jag glömt vad hon heter) som jobbar på samma ställe har man definitivt inte gömt. Är det någon som vill kommentera detta så gå in på Sollentuna biblioteks blogg www.mimaroben.se och tyck till, tycker jag.
Jag har precis kommit hem från en lyckad julmiddag
med jobbet. Det var fantastiskt härlig mat i riktigt härligt sällskap. Kan inte bli bättre än så just nu. Är så mätt bara. Blev nog lite för mycket efterrätt, skulle nog sitta bra med ett glas samarin nu. Imorgon ska jag och ett gäng arbetskamrater prata boktips med besökare på biblioteket. Jag hoppas två saker, dels att det kommer folk och dels att jag kommer ihåg vad jag ska säga. Känner mig inte så väldigt förberedd och till råga på allt glömde jag boken jag inte har läst färdigt och ska tipsa om imorgon på jobbet. Är det då man ska improvisera? Vet inte om jag är så överdrivet bra på det, men det får väl gå.
Nu ska jag gå och lägga mig och drömma om härlig fugde, cheesecake, goda sillar, lax och grappa tills det står mig upp över öronen eller kanske inte. Ska ta mitt glas Samarin och försöka njuta! Godnatt!
Nu ska jag gå och lägga mig och drömma om härlig fugde, cheesecake, goda sillar, lax och grappa tills det står mig upp över öronen eller kanske inte. Ska ta mitt glas Samarin och försöka njuta! Godnatt!
Jag läser en riktigt skruvad bok just nu
Tänk: 50+ om man är kvinna, 60+ om man är man, en s k umbärlig person. Inga barn, inga gamla föräldrar att ta hand om, ingen som älskar en. Då hamnar man som Dorrit huvudpersonen i Ninni Holmqvists bok Enhet (2006) hos Andra reservdelsbanksenheten för biologiskt material. Om man inte hinner ta livet av sig innan man fyller 50 eller 60 förstås. Jag är mitt inne i boken och tårarna har redan runnit tre gånger. Inte nog med att Dorris måste lämna sitt älskade hus, sina vänner, sin älskare Nils (som inte älskar henne för hade han gjort det hade hon fått stanna hemma) hon måste också lämna sin älskade hund Jock. Hur sorgligt som helst! Men det är inte bara sorgligt utan livet på reservdelsbanken är ganska behagligt också i alla fall till en början innan man utsätts för experiment, tester och det plockas reservdelar av en som placeras in i de BEHÖVDA människorna. De som har barn framför allt eller kanske har varit OS-medaljör och därför är en god förebild för ungdomen. En skrämmande berättelse om livets olika skeden. Läs den!
