Parkteaterns Det går an
Det var så himla bra igår Under Eken. Almqvists roman har aldrig spelats bättre. Hanna Alström som Sara Videbäck och Ulf Stenberg som Albert var fantastiskt bra och Bashkim Neziraj helt underbar i alla sina roller. En Commedia dell'arte-föreställning av högsta klass. Om jag hinner vill jag se om den. Absolut!
Charles & Henry
På Pipersgatan 4 ger Kitten p. projects
Charles & Henry en pjäs om Charles Bukowski skriven och regisserad av Krysmynta Lausund. Jag har sett den och njöt i fulla drag, blev intresserad, betänksam och eftertänksam. Hade skitkul och skrattade åt roliga händelser, och fantastiska finurligheter. Mycket bra skådespelarprestationer. Jag älskade Brita. Rekommenderas verkligen. Spelas torsdagar och söndagar till den 15 oktober om jag kommer ihåg rätt.
Charles & Henry en pjäs om Charles Bukowski skriven och regisserad av Krysmynta Lausund. Jag har sett den och njöt i fulla drag, blev intresserad, betänksam och eftertänksam. Hade skitkul och skrattade åt roliga händelser, och fantastiska finurligheter. Mycket bra skådespelarprestationer. Jag älskade Brita. Rekommenderas verkligen. Spelas torsdagar och söndagar till den 15 oktober om jag kommer ihåg rätt.
Jonas Gardell på Parkteatern
Igår kväll var jag en av de (som jag tror ca 8 000) som såg och hörde Jonas Gardell i hans "Väckelsemöte", den sista enligt hans egen utsago. Det var helt fantastiskt knasigt underbart. Vi bestämde oss för att vara där i MYCKET god tid för att få bra platser (helst på första bänk) men det var helt fullt redan när vi kom. Så vi fick tillbringa stora delar av kvällen med att studera Jonas Gardell snett bakifrån, men det lika fantastiskt för det. Idag har jag tänkt besöka Sjöhistoriska och DN-konserten för att sedan ikväll återknyta bekantskapen med Vitabergsparken för att se och höra Susanne Osten bland andra prata om teater. Jag ÄLSKAR Parkteatern - speciellt i augusti!
Semester och teater
Jag har sett något som är så himla bra! My Holmsten i monologen "In my Garden". Fantastiskt! Vilken närvaro, känsla och en härlig sångröst. Hon förmedlar allmänmänskliga känslor med inlevelse, fantasi och humor. Jag älskade verkligen föreställningen vilket kanske märks. Antingen om ni har vägarna förbi Stjärnsund utanför Hedemora i sommar eller om någon teater är tillräckligt smart och sätter upp föreställningen i Stockholm. Missa det inte!
"Människor i solen"
På midsommarafton besökte vi Galärparken och Parkteaterns uppsättning av Jonas Gardells "Människor i solen". Grymt rolig med bra skådespelare! Man fick sig förstås också en tankeställare. När det är helger som midsommar och jul t.ex. så kräver man både av sig själv och andra att nu ska minsann alla vara glada och ha det trevligt tillsammans. Även om man i normala fall kanske inte tål varandra. Varför är det så?
"Jösses flickor - Återkomsten"
Nu har jag sett den! Pjäsen som jag väntat så länge på att få se. Jag känner mig lite ambivalent när jag tänker tillbaka på kvällen den 2 juni och de fyra timmar som pjäsen varar. I den första akten tas vi tillbaka i historien till Rösträttsrörelsen, kriget och kända feministiska förebilder. Sedan följer en rörelse från Grupp 8, Rödstrumporna och fram till den "Nya" feminismen. Alla kampsånger till trots räcker den här Jösses flickor ett starkt pekfinger mot de kvinnor som ägnade sin yrkeskarriär (kanske) större kraft än sina barn. Mormor Harriet hamnar på dårhus, Mamma Eva, alkoholiserad och långtidssjukskriven, lämnar Stålflikkan att försöka skapa sig en framtid utifrån vad då?
Jag blir inte speciellt stärkt av det här, vilket jag har förstått att de blev som såg pjäsen 1974. Däremot känner jag av de svårigheter som yngre feminister ställs inför idag. Men man kan ju då också ställa sig frågan om det är nödvändiga svårigheter som inte kan övervinnas genom att ta ett steg tillbaka och ge de övergripande frågorna en större dignitet och strunta i att sätta etiketter på vilken sorts feminist man är? Som sagt blev jag inte stärkt i min feministiska gärning, men jag hade behållning av pjäsen och rekommenderar människor att se den för upplägget har fått mig att fundera mycket.
Jag blir inte speciellt stärkt av det här, vilket jag har förstått att de blev som såg pjäsen 1974. Däremot känner jag av de svårigheter som yngre feminister ställs inför idag. Men man kan ju då också ställa sig frågan om det är nödvändiga svårigheter som inte kan övervinnas genom att ta ett steg tillbaka och ge de övergripande frågorna en större dignitet och strunta i att sätta etiketter på vilken sorts feminist man är? Som sagt blev jag inte stärkt i min feministiska gärning, men jag hade behållning av pjäsen och rekommenderar människor att se den för upplägget har fått mig att fundera mycket.
Jösses flickor - återkomsten
På fredag ska vi (mamma, syrran med väninna, dotter med väninna och jag) gå och se Jösses flickor. Det pirrar lite i magen när jag tänker på det. Den har fått enormt bra recensioner, men jag har också hört tvärtemot av en person vars åsikt jag respekterar, så det ska bli så spännande. Jag såg inte originalet på 70-talet och jag undrar så här dagarna innan om det kan ha någon betydelse för hur man uppfattar den här pjäsen som ju till stora delar är helt ny. Ni får nog läsa om min upplevelse i nästa vecka.
