Nu är det dax för lite höstvila

Med Ladies, Katarina Horowitz drömmar och Gräset sjunger i bagaget sticks det imorgon till Dalom. Det ska vilas och läsas och absolut inte jobbas (fingrarna i kors).  Det är pappan och jag som ska åka och Lazy kan inte följa med den här gången för vi ska åka tåg och buss. Skulle fått skjuts från tåget hade jag tänkt mig, men den bilen hade gått sönder. Vad är det egentligen med bilar hela tiden? Kan de aldrig vara hela? Hade tänkt skriva nåt riktigt intellektuellt smart här, men det gick inte så bra med det. Det känns som min hjärna har brunnit och behöver svalkas av.  Jag hoppas verkligen att tre dagar är tillräckligt.  So, see you soon!


Lätt att bli förförd på nätet

Jag har gått med i bokcirklar.se och har upptäckt hur skrämmande lätt man blir förförd av att be någon bli ens läsvän och de accepterar. Har nu kommit upp i hela nio stycken intressanta personer som faktiskt vill vara vän med mig. Och det trots/tack vare att jag har en riktig feministbild som presentationsbild. Hela upplägget är fantastiskt roligt och spännande. Jag har också förirrat mig in på Facebook som jag har sagt att jag aldrig skulle göra. Men det var hela tiden personer som "addade" mig (i min mail) så jag tänkte till slut varför inte. Vips hade jag 18 vänner och det känns ju helt underbart. Till och med en "gammal" lärare som accepterat mig som sin vän. Annars tycker jag att själva Facebook är ganska rörigt och jobbigt att ta sin in och lära sig allting. Det tar tid, men är som sagt, förförande härligt att ha så många vänner utan att behöva anstränga sig mer än att trycka på några knappar. Vänskap brukar ju vara mer komplicerat än så normalt.

Måste tänka mer på det här, men bokcirklar.se kan jag verkligen rekommendera till er som älskar böcker och att prata om och diskutera er läsning och se vad andra tycker och tänker. Skitkul helt enkelt. Facebook, nja!

Är Doris Lessing feminist eller inte?!

Det är tydligen en fråga som är tillräckligt intressant för att kommenteras. Jag vill alltid ha kommentarer, får det alldeles för sällan bara.

Sofia skriver i sin kommentar: "Hon är inte feminist!" och har vidarebefordrat detta till de "som skrivit om Lessing och hennes påstådda feministiska ådra." Och i sin blogg ger hon uttryck för en massa åsikter kring feminismen (http://www.shager.blogg.se/).  En del håller jag med om och en del inte.

Jag känner mig absolut smickrad över att ha blivit utvald trots att jag faktiskt inte har skrivit en rad om att Doris Lessing är feminist eller inte. Vad jag skrev om var att JAG är feminist. Jag citerar mig själv: "jag måste också här så feminist jag är bekänna att jag inte läst Den femte sanningen."  Boken betraktades på 60-talet som en feministbibel och är som sådan jättespännande att få läsa tycker jag oavsett om hon är feminist nu eller inte. Inte minst för att få en tydligare bild av den kvinnorörelse som pulserade under 60- och 70-talen. 

För mig personligen är feminismen en motståndsrörelse för att krossa patriarkatet öppen för ALLA oavsett vem man är som individ. Jag kräver nämligen att få vara jämlik! Borde inte det vara en rättighet/skyldighet för alla?

Tack för att jag fick vara en plats på din turné.

Doris Lessing - Yes!

Det här blev ju bara hur bra som helst. Doris Lessing får äntligen (slitet uttryck i dessa dagar) Nobelpriset i litteratur. Jag har läst ett par av hennes böcker som jag tyckte om. Har nu börjat om med hennes debutbok och redan efter 10 sidor är jag fast. Den skapar väldigt många tankar. Den utspelas i Sydafrika och jag måste erkänna att varje gång jag möter n-ordet mår jag rätt illa. Men det kanske bara säger något positivt om mig? Dessutom har jag en så fin upplaga (inköpt på loppis för 10:-) Wahlström & Widstrand från 1976 med ett omslag av Per Åhlin. Jag måste också här så feminist jag är bekänna att jag inte har läst Den femte sanningen. Hur har jag kunnat missa det? Jag fattar ingenting och hoppas på att jag kan kanske kan övertala min bokcirkel att välja den som nästa cirkelbok.

Är förkyld som tusan och ska snart slänga mig i duschen för att hinna till jobbet i tid. Javisst, vissa av oss jobbar ju även på helger. Vilket verkligen är tur för man MÅSTE kunna låna böcker även lördagar och söndagar. Allt för kulturen! 
 
Förutom en fantastisk författare är Doris Lessing också "kattmänniska". Jag gillar den här bilden.

PS. På måndag kommer Ebba Witt Brattströms bok om Ola Hansson och Laura Marholm Dekadensens kön. Hur spännande blir inte det!

 

Stjärnsund - not!

Dödstråkigt men sant.  Är det nån som har hört talas om Huvudbromscylinder? Det hade inte jag gjort och nu vet jag till och med var den sitter. Den har inhandlats på Mekonomen i Solna och ska nu sättas i på måndag morgon av bilmeken. Det allra mest förvånande är att Almodovarfamiljen inte stack fram sitt tryne utan denna smärre kris hanterades helt utan drama (ja, nästan i alla fall). Den här gången var det mest pappan/morfar/maken som stod för krisandet för bilen skulle ju naturligtvis aldrig mer gå att köra, lika bra att ställa upp den i garaget och aldrig mer ta ut den. Dramaten nästa! När vi (hans döttrar) löst krisen, bestämt att inhandla en ny huvudbromscylinder för 1400:- och dessutom betala för isättandet blev allt frid i huset igen.

Det är bara så att vi får åka om några veckor istället - jag längtar! Kan riktigt känna lukten av höstlöv och svamp i skogen. Det prasslar så ljuvligt om fötterna när man vandrar omkring på stigarna på hösten.


Osäker om det här är en huvudbromscylinder just till en Volvo 745, men den ser ut såhär ungefär i alla fall. Märklig tingest. Nu ska jag gå och fortsätta läsa.......

Igår var det mammas födelsedag och bromsklossarna måste bytas

Det är alltid roligt att fira födelsedag fast jag tror att mamma börja tycka det är jobbigt att bli äldre. Hon fyllde 72, synskadad men pigg som en mört. Ungefär samtidigt slutade bromsarna på pappans bil att funka. Med en enorm dramatik som följd. Pappan är 74 och orkar inte riktigt byta bromsklossar själv, men är envis som en röd liten gris (kan det vara ärftligt månne?) och ska absolut göra arbetet själv.

Scenario: Mormor/mamma/hustru orolig och utmattande nervös, morfar/pappa/make helt fysiskt och psykiskt utmattad, barnbarn/dotter/systerdotter med ryggskott, mamma/dotter/storasyster envis och trött på oroande i onödan, moster/dotter/lillasyster mest undrande över vad som händer och  är sen från jobbet.

Då förvandlas denna helt normalt lagom helyllesvenska familj till något hämtat ur en Almodovar-film. Skrikande, suckande, ta-sig-för-pannan-gestikulerande, himlande-med-ögonen-människor.  Detta beteende inträffar vid i stort sett alla kriser, stora som små. Förutom barnbarn/dotter/systerdotter som när det blir för jobbigt lämnar församlingen, stänger dörren om sig och läser i sin bok som just nu är "Labyrinten".

"Krisen" löser sig och som vanligt visar det sig inte vara så farligt naturligtvis. Bromsklossarna är bytta, luften (i vad det nu hette) är tömd och bilen går att köra igen. Almodovar-familjen kryper in under mattan igen och visar sig inte igen förrän vid nästa kris.

Men visst är det väl konstigt?

Någon annan gång ska jag berätta om den Norén-familj som brukar titta fram vid familjens måltider.

Fröken Rensjö

om läsning

RSS 2.0