Nyårslöften?!



Fyrverkerier gör sig bäst på bild!

Jag börjar undra om det är så speciellt bra med att vara (tvångs)ledig för länge, inte för arbetsgivaren i alla fall känns det som. För första gången i mitt liv (tror jag) har jag allvarliga funderingar kring nyårslöften som jag tidigare tyckt varit ganska löjliga faktiskt. Men om man nu ska fira att det blir ett nytt år så kanske jag borde satsa lite på att förändra mitt liv under 2008.

Jag bör gå ner i vikt för min egen skull. Jag bör lägga mer tid på min fritid för att göra saker som JAG tycker är roliga, intressanta och ger mig mer intellektuell stimulans. Jag bör jobba mindre och slippa tvångsledigheter. Jag bör skriva färdigt min magisteruppsats NU så jag blir klar någon gång. Jag bör ha mer roligt, skratta mer och inte vara så tyngd av allvar, stressa mindre och satsa mer på mig själv. Det här är nog svårt att klara av under ett enda år, men jag kanske kan börja under 2008 i alla fall.

GOTT NYTT EFTERTÄNKSAMT 2008!

Feministisk diskussionsklubb

Jag funderar på att starta en feministisk diskussionsklubb. Bara för att det skulle vara så himla kul och inspirerande. Idén kom till mig när jag träffade (vi hade inte setts på jättelänge) tjejer som jag pluggade Genusvetenskap med på Södertörn. Vi konstaterade då att så länge man befinner sig i genusbubblan så är det så lätt att hela tiden hitta likasinnade att prata med - människor som förstår vad man menar utan att man måste förklara hela feminismen från början hela tiden. Vi kunde/kan ha olika ståndpunkter, men står på en gemensam grund i alla fall på nåt sätt. Inte som en feministisk gisslan som man ofta blir i sitt "vanliga" liv. 

I den här diskussionsklubben ska vi både kunna prata om vardagliga saker, böcker vi läst, grejer vi funderar över - i stort sett allt!  Se upp, jag kanske skickar ut en inbjudan snart.

Medan du väntar på det kan du väl läsa Allt är bara bra, tack av Moa Herngren som jag precis läst ut och verkligen skulle behöva prata om. Romanen berörde mig verkligen och gjorde mig så arg.

"En halv gul sol"

är en så jävla bra bok. Romanen cirklar runt ett par tvillingsystrar i Nigeria/Biafra och de som finns i deras närhet. Biafrakriget varade från 1967 till 1970 och "Världen var tyst när vi dog" är ett citat från boken. Det var precis vad som hände, omvärlden var tyst och biafranerna dog. En smärtsam läsning som gav mig väldigt mycket. Ett vittnesmål som känns viktigt att ha läst. Så läs den!



Från mig ....

till er alla....


EN ÖNSKAN OM EN RIKTIGT GOD JUL

Julkramar



Jag vill ha en vit jul...


På måndag morgon vill jag att det ser ut så här utanför fönstret när jag vaknar:



Jag bara älskar kalla vintriga morgnar. Anders slaskade ju och då ska faktiskt julen braska, så det så!

En uppenbarelse...

Tillsammans med Jessica var jag i stallet hos Wodka igår och trots kyla och frusna ben och fötter så njöt jag för fullt. Jag pratade lite med Siv som har stallet där Wodka står. Läste ett kåseri/artikel om hästtjejer i DN nyligen som gick ut på att alla arbetsgivare borde anställa hästtjejer. Det finns nämligen få som är lika fokuserade, envisa, starka, och uthålliga som just dessa. Och som är vana att kompromissa, vara flexibla och ställa upp och orka i alla väder och som ALDRIG får vara sjuka.

För att ge bara ett exempel så hade min dotter Jessie, Jonas och min syster Ann morgonfodring i morse. För den som inte har en aning om vad detta innebär kan jag berätta att man måste gå upp vid fem på morgonen för att hinna vara ute vid 7. När man väl är ute, den här årstiden så påpälsad att man knappt kan röra sig, ska ett 20-tal hästar utfodras med hö och havre eller kraft. När de ätit ska alla dessa ha sitt vintertäcke på sig. Och de är TUNGA och hästarna är HÖGA, ett riktigt slitgöra alltså. Dessa ståtliga djur är för sina ägare förutom att de är allt på jorden också mycket dyra investeringar på hundratusentals kronor så det gäller att de sköts rätt. När de klätts på ska ALLA ut i olika hagar för att få lite frisk luft och chans att röra på sig. När alla är ute ska gångarna sopas så att allt ser snyggt och välskött ut. När allt detta är färdigt kan de andas ut en smula... Efter en smörgås och lite värme är det så dags att ta hand om den egna hästen, det ska mockas, borstas och sen ska Jessie rida också. En timmes workout på hästen som måste tränas i stort sett varje dag.

Tänk er att göra det här varje dag på året i 365 dagar! Om inte det genererar både mental och fysisk styrka så vet inte jag vad som gör det.

Jag beundrar verkligen alla hästtjejers engagemang. Vad som också måste nämnas i det här sammanhanget förstås är ju hästarna. Dessa bjässar på många hundra kilo (Wodka väger nog närmare 600 kg) som för det mesta är så följsamma, lydiga och lyckliga över uppmärksamheten.

Vore jag arbetsgivare skulle jag absolut välja hästtjejer som medarbetare!



Julpynta i stallet hos Wodka

Jag har en härlig dag framför mig. Ska ställa och hänga upp lite julpynt i Wodkas fönster. Det är ju faktiskt inte bara människor som vill ha lite julstämning! Även om Wodka mest försöker att komma åt pyntet med mulen mellan spjälorna för att äta upp det. Så det är viktigt att tänka efter som det går att äta upp utan att en häst dör av det? Dessutom är det väl inte så himla bra kanske att hänga upp brödkakor eller annat som kanske gör hästen helt galen av att försöka få tag i det utan att lyckas. Pappersgrejer och sånt som är av halm brukar jag försöka välja. Blir lite tråkigare när man inte kan hänga in glaskulor, men av uppenbara skäl får man avstå...

Tänk också hur mysigt hade det inte varit om det hade snöat och varit riktigt kallt idag!

Ikväll ska jag chatta på bokcirklar.se...

Jag har läst Truman Capotes Frukost på TIffany's från 50-talet och ska cirkla om den ikväll. Den är ju en klassiker, men jag har faktiskt inte läst den förrän nu. Läste ut den för någon timme sedan och vet inte riktigt vad jag tycker. Den är skriven i jagform och jaget är författaren (självporträtt) som under en period i sitt liv bor i ett hus i närheten av East Seventieth Street i New York där också den, som jag tycker, egentliga huvudpersonen bor. Holly Golightly 19 år är otroligt omsvärmad av alla män för det är något mystiskt med henne. Jag funderar över om hennes dragningskraft har att göra med att hon faktiskt inte bryr sig om, om de tycker om henne eller inte? Den enda som betyder något för henne är hennes bror Fred och hon får veta att han dött bryter hon ihop. En katt figurerar också i boken som kanske kan ses som ett alter ego till Holly?

Jag har så många gånger kikat på DVDn som vi har på biblioteket, men inte kommit mig för att låna den. Framsidan pryds av Audrey Hepburn som ser så söt och oskyldig och jag får inte riktigt ihop henne med karaktären Holly. Nu måste jag verkligen låna den. Hoppas bara den finns inne...

Wodka är en pussgurka och Briar var bäst i Globen

När Wodka höll hov i stallet i lördags pussades han oavbrutet. Det var urgulligt! Men man kan få riktiga fläskläppar om man inte är försiktig när 600 kg häst kastar sig över en. Han är en sån fantastiskt trevlig häst att umgås med även om man, som jag, inte rider utan bara vill borsta och gosa lite. Få ner pulsen och bara gilla läget en smula.

Briar var kung igen i Globen. Han är ju helt fantastisk han också och visst skulle jag vilja pussa honom. Men det lär aldrig hända.

Imorgon bär det av till Åland för mamma och mej, vi ska inkassera presentkortet hon fick i somras av Babsan och bara njuta lite lugn och ro. Det lär ju knappast bli tal om något rajraj mitt i veckan som det är. Får väl passa sig för seniorernas käppar vid julbordsbuffén. Har varit med om att bli slagen på benen förr av seniorer som ska fram. Spännande ska det bli i alla fall. Mot Mariehamn......

Globen och Första advent

Den här helgen är en höjdpunkt på året för det är Stockholm International Horse Show i Globen och som de senaste 15 åren ska Jessie, Ann och jag gå. Det brukar alltid snöa när vi går från tunnelbanan till Globen - undrar om det blir så i år. Jag får se Briar i år också! Det blir inte bättre än så! Det enda som slår det är att få se Jessie och Wodka i küren i Globen. Det är en dröm!

Ha en härlig Första Advent med pepparkakor, glögg och lussebullar och tänk på oss imorgon strax före ett,  fulla av förväntan. Det är väl det adventstiden egentligen handlar om - Förväntan - eller hur?

Fröken Rensjö

om läsning

RSS 2.0