Min mamma - den bästa i hela världen
Min mamma dog i söndags hemma i sin säng, kl 15.10 lugnt och stilla drog hon sina sista andetag och lämnade pappa, mig, Ann och Jessica. Jag är fylld av en så outsäglig sorg och smärta att jag knappt kan andas och inte sova. Jag visste inte att sorg gör så fruktansvärt ont. I mitt huvud vet jag att det var det mest humana som kunde hända, eftersom mamma var så väldigt sjuk och hon själv inte ville ligga sådär. Men ett halvår är en så kort tid. Och mitt hjärta och min själ skriker efter henne. Jag vet inte hur jag ska kunna klara mig utan min mamma. Jag behöver ju henne. Vem ska nu gå på Parkteatern med mig och i Smedjan i Stjärnsund och lyssna på konserter, teater och dans? Vem ska nu lyssna till mina upplevelser och knasigheter utan att döma? Vem ska nu hjälpa mig i svårigheter och vem ska nu skratta tillsammans med mig?
Jag hoppas att jag så småningom kommer att kunna se det jag önskar att hela mitt hjärta - min mamma som sitter och stickar på en färgglad tröja i ett härligt mönster med Nelly vid sina fötter och är lycklig!
Jag hoppas att jag så småningom kommer att kunna se det jag önskar att hela mitt hjärta - min mamma som sitter och stickar på en färgglad tröja i ett härligt mönster med Nelly vid sina fötter och är lycklig!
