"Säkra stråk" för kvinnor?

Läste i Stockholm City i morse om att moderaten Sten Nordin föreslår "att kvinnorna i stan ska få 'säkra stråk' där de kan känna sig trygga." Vid en första snabb genomläsning kanske det känns som: okej, varför inte. Men det är något förädriskt i tanken på att de "goda männen" ska skydda kvinnan från överfall och våldtäkt genom att begränsa kvinnans utrymme till förutbestämda "stråk". Jag vet att det finns de som istället tycker att det, för en gång skull, är mer rättvist att begränsa mäns livsutrymme.  Speciella tunnelbanevagnar för killar (som en tjej jag känner föreslog), vissa tider som killar får vara ute - inte efter kl 24 på nätterna. Håll er hemma så blir ni inte rånade. Jag blir helt tagen av att det finns människor som Sten Nordin som går så långt som att verkligen föreslå "säkra stråk" och inte nöjer sig med att som mina vänner skämta om det. Nu ska jag bege mig ut på osäkra platser; träffa vänner, umgås och muta in min rätt till mitt livsutrymme och njuta av livet.

Vad reglerar litteratururvalet?

Vår historiska litterära kanon har bevislligen varit felaktigt skev när det gäller kvinnliga författare. Ulrika Knutson och många andra har skrivit om detta. Men hur är det egentligen idag? Är de människor (både kvinnor och män) som ger ut och köper in böcker medvetna om sin makt när det gäller vår tillgång för läsning? Finns det ett genus/jämlikhetstänk över huvud taget? Jag som läsare är helt beroende av hur de som köper in böcker resonerar och de i sin tur är helt i händerna på förlagen och de som recenserar böckerna. Det här är (i alla fall för mig) en oerhört viktig fråga. Tänk om de fortfarande är så att kvinnliga författare bedöms annorlunda än manliga? Då riskerar även vår fortsatta historieskrivning att bli lika fel som tidigare.  Och våra barnbarnsbarn får återigen forska, skriva uppsatser och läsa kvinnors brev och dagböcker för att få en komplett bild av sin historia. Det måste förhindras förstås, men hur löser vi det? Ett sätt är kanske att starta jämlikhetsgrupper på bibliotek och förlag som bland mycket annat har till uppgift att hålla ögon och öron öppna och titta på inköpen ur ett genusperspektiv. De kanske redan finns, måste kolla upp det.

Perfektionism

Varför strävar vi egentligen efter perfektionism? Är det så bra att vara perfekt då? Det ska jag tänka på i helgen hade jag tänkt. Återkommer när jag tänkt färdigt även om det inte är den perfekta slutsatsen jag kommit fram till. Jag tänker i alla fall ha en underbar helg trots (eller tack vare) att jag ska jobba lördag.

Kvinnofrid

Det är inte lätt att vara kvinna i Sverige idag och känna sig trygg. Inte ens en anmälan till polisen garanterar trygghet. Hur fungerar egentligen vårt rättssamhälle när en man som är misstänkt för GROV KVINNOFRIDSKRÄNKNING kan släppas utan att kvinnan som anmält får veta detta?  Visserligen har ingen påstått att livet alltid är lätt, men det måste finnas gränser!  Efter den här händelsen kommer många fler kvinnor vara rädda för att anmäla och mörkertalet för våld mot kvinnor öka lavinartat. Det tror i alla fall jag. Det måste vara som att befinna sig i helvetet när man inte kan känna sig trygg någonstans. Resultatet av ett agerande som polisens och åklagarens i det här fallet blir att kvinnors trygghet blir en bristvara.  Just nu känner jag mig biter, illamående och maktlös.   

Det är fredag..... fröken Duktig!

ikväll ska jag på bio och det känns rätt skönt att vara ledig. Höll i en bok i dag som handlar om "Duktighetssyndromet - Därför går allt fler kvinnor in i väggen", och jag känner att jag nog är en sån där Fröken Duktig/Kajsa Kavat och bör nog akta mig. Jag försöker intala mig att om jag själv är medveten om det så är inte risken så stor att jag går i väggen. Men jag vet egentligen inte om det stämmer eller om jag bara lurar mig själv. Den här boken ska jag i alla fall läsa - när jag får tid. På bokens baksida läser jag "Från start uppfostras fortfarande många flickor till att vara 'duktiga flickor' och till att ge, inte kräva." Även jag som är så bestämd med vad jag vill och inte vill vet att jag lätt hamnar i den här fällan.  Rubriken på det här inlägget, kom jag på nu, låter som en bra titel på en bok. Kanske kommer jag att skriva den - jag vill ju faktiskt skriva en bok (En bestseller tycker min dotter). Fan, vad kul det vore, men hur börjar jag. Det var en gång en liten fröken Duktig...... . "Varannan vecka ska jag se ikväll, och på söndag ska vi fira Wodka som fyller 9 år, hurra hurra! Simma lugnt!

Kalaharis skrivmaskinsskola för män


Alexander McCall Smith, författaren till alla de ljuvligt härliga böckerna om Mma Ramotswe - ägarinnan till Damernas detektivbyrå, anser att "Världen behöver fler romaner där människorna dricker te och äter kakor." Han har så rätt. I bok nummer fyra Kalaharis skrivmaskinskola för män får jag som läsare fortsätta tillsammans med Mma Ramotswe, Mma Makutsi och mr J L B Matekoni att njuta av rooibos-te och svalkan under träden. Jag mår ju så bra i Botswana.

Queervisning 2

Nu har jag varit på queervisning på Moderna museet och jag njöt av varenda sekund av den dryga timme som visningen varade. Förutom att Anders Karnell var entusiastiskt fantastisk att lyssna till så levererade han många sanningar om hur hetereosexuell vår värld egentligen är. Vi är ofta så fast i de normer som som betraktas som normala att vi inte ser det själva. Någon måste påtala det för oss och det gjorde han. Den 5 mars kommer ett nytt tillfälle - missa inte det! Kolla själv om Picassos "Källan" verkligen föreställer en kvinna. Kan det inte vara en man? Varför valde Barbro Östlin just att avbilda sonens legobygge? När vi ser en pojke leka med dockor tänker vi då automatiskt homosexuell? En flicka som leker med lego betraktas oftast som stark och det ses inte som sexuellt betingat. Däremot en flicka som spelar fotboll genererar tankar om sexualitet. Eller hur? 

Queervisning på Moderna museet

På söndag ska jag gå på den här visningen, som påstås berätta om Modernas samling ur ett helt annorlunda perspektiv - kvinnligt, manligt, homo- bi och trans. http://www.modernamuseet.se .
Även om jag trivs att gå omkring på Moderna så är jag ju kritisk till att kvinnliga konstnärer för en undanskymd roll där. Visst blir det lite bättre ju närmare vår samtid man kommer, men ändå är det löjligt lite kvinnliga konstnärer som är representerade. Undrar hur det blir? Kommer han att tolka och analysera manliga konstnärers konst ur ett queerperspektiv? Kommer han att nämna bristen på kvinnliga konstnärer? Hundratusen frågor som jag hoppas få svar på när jag sällar mig till det queera på söndag. Förresten är jag precis lika förbannad över att vi genom historien berövats kvinnliga författare för att de inte ansetts bra nog att beredas plats i den litterära kanon.  Men detta älsklingsämne ska jag skriva mer om en annan dag. 

Fröken Rensjö

om läsning

RSS 2.0