Verkligheten överträffar dikten
Medverkande: Mamma, Pappa och jag
Jag: Chefen (Anders) har sagt att jag måste minska....
Pappan (den av stroken förändrade): i vikt?
Jag och mamman: En chef får inte säga så! Hahahahaha, fnitter fnitter
Jag: Nej, jag måste minska min komptid rejält.
Kul va!
Missnöjd med tillvaron
Bakgrund: Klippte mig kort i somras egentligen mest för att jag inte riktigt orkade färga håret längre och tyckte det var ett utmärkt tillfälle att passa på under semestern. Hårstället i Hedemora var mina frisörer när jag bodde där och då var jag rätt nöjd faktiskt. Så jag provade igen, och blev så SUPERNÖJD! Första gången blev jag klippt av en elev och det blev supercoolt och snyggt. Passade både min stil och hur jag är som person. Gången efter var det Pia som klippte mig och det om möjligt ännu bättre. Modernt, häftigt och JAG!
Men hår växer ju (tyvärr!) och nu var det dax att korta av det lite. Tänkte då att det kan väl inte vara så jävla svårt att klippa mig exakt likadant som förut bara kapa några centimeter. Det kunde det tydligen vara. Sitter nu här med en frisyr som inte på långa vägar liknar den jag hade tidigare och trots att jag faktiskt verkligen poängterade hur jag ville ha det. Så hur fan gör jag nu? Ska jag gå tillbaka och be tjejen fixa till mitt hår i nacken (det är nämligen dessutom ojämt klippt har jag fått veta, svårt att se sig själv i nacken). Min ena polisong är längre än den andra.
Det här kan tyckas som en riktig bagatell, men två saker som är säkra är att det inte är bra för mitt blodtryck och att jag nästa gång jag klipper mig sätter mig på ett tåg som går till Hedemora för att besöka Hårstället för att få tillbaka min frisyr.
Får jag presentera Benke the Cat
Det här är min och Jessies fadderkatt.
Han bodde i Åkersberga under ett hus i tre månader.
Kom sedan till Föreningen Djurhjälpen i Vaxholm och där finns han fortfarande.
De gör en så fantastisk insats för så många katter.
Jag önskar bara att det låg lite närmare så det var lättare att
hjälpa till mer än att bara vara fadder.
www.djurhjalpen.nu
Lite filosofiskt tänk runt en lunginflammation
Fundering: Ska man inte lära sig av sina misstag? Hur gammal måste man bli för att bli tillräckligt klok för att lyssna på sin egen kropp? Det verkar vara väldigt olika för olika människor. En del jag känner är så himla kloka, men då kanske specialkloka förstås när det gäller andra. Inte lika kloka kanske när det gäller dem själva. Så då är jag nog normalklok egentligen för jag är också rätt bra på att tycka att andra ska vara hemma när de är sjuka och "skälla" på dem när de går och jobbar.
Vi är nog alla lite dåliga på att lyssna till goda råd - för goda är de ju onekligen!
Gräset sjunger av Doris Lessing - Yes!
Gastkramande otäck, främst i de människoporträtt som Lessing framställer som totalt havererade. En galenskap frammanad av den obarmhärtiga hettan under ett plåttak.
Imorse snöade det också för första gången i år. Jag älskar när det snöar, kan inte hjälpa det. Måste då alltid sjunga några rader på "Ja, se det snöar/ja, se det snöar/det var väl roligt, hurra! Ska ta mig en liten promenad nu och njuta av tillvaron trots att det mesta av snön redan försvunnit.
Nu är "Ladies" läst och syrran fyller år
Nu har jag läst ut Ladies av Mara Lee. Jag funderar fortfarande på vad jag egentligen tycker. På http://www.bokcirklar.se/ ikväll så ska det cirklas kring just den boken, men jag hinner inte vara med för jag ska fira min systers födelsedag istället. Viktigare och roligare, med tårta och grejer (hoppas jag i alla fall). Ladies är så utstuderat intellektuell och intrikat upplagd så det är svårt att uppmana några direkta känslor för personerna i boken, men den är inte desto mindre intressant. Det finns meningar i boken som jag önskar att jag hade skrivit och påståenden och händelser som jag måste tänka igenom både fyra och fem gånger. Jag vet fortfarande inte vad jag tycker om upplösningen, slutet på boken. Jag återkommer när jag funderat färdigt.
Men GRATTIS GRATTIS GRATTIS till min LILLASYSTER som blir lite äldre idag!
Hipp, hipp hurra!