Våga titta?
Nu har jag varit på Hjärtkliniken igen efter min ballongvidning. Fick ju egentligen åka hem i tisdags. Igår var jag där och lämnade prover på forskningslabbet och idag var jag på avdelningen igen och visade upp min blodutgjutelse/blåmärke. De har lyssnat och pillat och såg lite bekymrade ut (inbillade jag mig i alla fall). Nu får inte den absolut inte bli större! Den får rinna neråt, men inte flyta ut mer och därför har syster ritat en ring runt så jag ska kunna kolla om den växer.
För den som är extra nyfiken ser det ut så här: 
Varsågod! Blåmärke inklusive diverse celluliter. Det här är nog absolut första gången i världshistoren som jag tagit en bild på mitt eget lår och dessutom visat det offentligt. Kommer aldrig att upprepas någon mer gång. Det svär jag en helig ed på.
En krya-på-dig-bukett är alltid rätt!
från mina fantastiska arbetskamrater.
Åh, så glad jag är för den!
Så här ser den ut:
Uppslukad av Jasper Fforde
Just i läsande stund jagar Diktvärnet fel i olika bibelupplagor där "fel" som exempelvis "synda mer", "de orättfärdige skola ärfva Guds rike" och liknande har uppträtt.
Är det roligt eller är det roligt?!
Läsning uppmanas! 
Vem kan väl bli arg på Tudor?
Ja, vem kan bli arg på charmtrollet?
Jo, Lazy ibland. Här "gömmer" hon sig bland skorna.
Melodifestivalen
Grattis Malena!
Twilight - vampyrer på bild
The crew!
Tack för twilightnatten på Sollentuna bibliotek
Det var verkligen helt underbart att läsa och lyssna på "Så länge vi båda andas" tillsammans med andra Twilightfans (ett tjugotal) och jag vill tacka alla som kom till oss. Ett speciellt tack vill jag rikta till de tjejer som i stort sett (sov ett par timmar) stannade hela tiden och som hjälpte oss att läsa också.
I dag ska vi dra vinnarna i vårt twilightquiz, det "bästa" Edward/Bella-collaget och vampyr-t-shirten. Vi meddelar vinnarna i eftermiddag/kväll (fredagen den 13:e).
Många har sagt att jag i min vampyrklädnad såg ut som en medlem i Voltouri (ska man bli smickrad av det?!) och som jag snabbt insåg att jag skulle kunna vänja mig vid. Tog pendeltåget till biblioteket i onsdags eftermiddag till många människors förskräckelse och förundran. 
Tack Jessie för hjälpen med sminkningen. Kolla in kulturnyheterna från den 12:e på webben.
Förutom att Kulturnyheterna var där så var tidskriften "Vi läser" hos oss med en reporter och fotograf. Jag vet inte när nästa nummer kommer ut, men ni får hålla utkik.
När vi hade läst färdigt boken så tog spontana diskussioner om boken vid och då bestämde vi (tillsammans med Gabrielle och Emma) att det kommer att bildas en Twilightklubb på Sollentuna bibliotek någon gång i april. På den första träffen kommer vi att prata om den första boken som ju kommer på DVD snart. Jag återkommer med det när jag vet mer. Det här var så sjukt kul så vi bara måste fortsätta.
Ett stort tack till www.twilightsweden.se oxå som så himla bra har hjälpt oss med info om vår maratonläsning.
Tudor på återbesök och Twilightnatt
Här i full leklust och helt besatt av vår katt Lazy som inte är lika imponerad av honom som han av henne. Till Tudors stora besvikelse.
Lazy har fått sin alldeles egen stalker. Ständigt förföljd och uppvaktad.
I natt intar vampyrerna Sollentuna bibliotek och jag ligger i startgroparna. Jag ska vila! Annars orkar jag kanske inte vara vaken hela natten. Hade jag varit vampyr hade det inte varit något som helst problem. Men jag undrar hur det skulle kännas att aldrig behöva sova? Jobbigt om man måste låtsas sova förstås. Skulle se lite konstigt ut om jag plötsligt kunde arbeta dygnet runt. :-)
Twilightnatten börjar 22.00 ikväll och maratonläsningen av "Så länge vi båda andas" börjar vid midnatt.
Vi kanske ses där!
Till min kära syster...
Jag har drabbats av något. Jag vet inte riktigt vad? Jag tror att det kan ha utlösts av min läsning de senaste veckorna - de känslostormar jag utsatt mig själv för? Verkar det löjligt - ja kanske. Men vem bryr sig! Åh, gud - det är svårt det här. Känner mig helt vidöppen... Kanske är det den kommande ballongvidgningen och insikten om att jag faktiskt inte är helt odödlig som drabbat mig som en slägga. Men tanken på att livet bara är så här och inte mer ger mig fullkomlig panik.
Ann, vet inte vad jag ska ta mig till. Jag lever ett så fruktansvärt tråkigt liv. Jag vet att jag är 54 år, men måste det innebära att man inte får ha roligt? Intellektuellt stimulerande - ja förmodligen. Men rent livskvalitetsmässigt skittråkigt. Är det verkligen inte mer än det här? När jag tänker tillbaka på vad vi har upplevt och gjort tidigare i våra liv så hade vi ju fan kul! Kan vi inte ha det längre? Tiden bara går och jag gör ingenting. Jag har inte gjort något de senaste 10 åren som jag kan minnas som speciellt. Har jag det? Har vi det?
Jag vill leva, jag vill dansa, jag vill dricka mig full, JAG VILL SKRATTA! Det finns ju ingen som jag har så roligt med som dig. Jessie förstås också, men hon är min dotter och vårt gemensamma tillvaro ligger ju på ett helt annat plan.
Ann - det här kommer att verka superbanalt , men nu kör jag helt utan säkerhetsbälte för jag måste undersöka om det som jag längtar efter är något som jag vill ha eller om minnena spelar mig spratt. KAN JAG HA ROLIGT IGEN? Det är den stora frågan för dagen.
Så - here it goes - kan du tänka dig att åka på en Ålandskryssning (som förr) med mig i april?
Jag behöver verkligen något att se fram emot.
Kramar
din storasyster Ewa
PS. Tror du det är något fel på mig?
Idag är det 8 mars och den Internationella Kvinnodagen. Hurra för alla kvinnor!
Fortfarande besatt av Twilight
Nu när jag sätter mig här för att skriva ner vad jag känner när jag läser dessa böcker har jag svårt att uttrycka mig. Inte direkt vanligt när det gäller mig. Jag älskar att skriva, jag älskar ord, formuleringar och känslan av när fingrar, hjärta och hjärna samarbetar. Ett samarbete som ofta genererar meningar och innehåll som tills jag ser dem på pränt ofta är okända för mig.
Men för att återgå till Twilight - så är mina känslor så heta och min önskan efter fler böcker i serien så stark att jag har svårt att fokusera. Jag måste dröja lite till... . Kommer jag till och med läsa om dem?
Vår maratonläsning på Sollentuna bibliotek börjar på onsdag vid midnatt och just nu funderar jag på (jag som har tjuvkikat i det som vi ska läsa Så länge vi båda andas) hur det kommer att kännas att läsa alla heta, blodiga och fantastiska scener högt för andra. Kommer jag att rodna? Kommer jag att gråta? Kommer jag att kunna andas?
På fredag vet jag svaret!
Edward Cullen
Besatt av vampyrer och varulvar!
Just nu har jag lite svårt att fullt ut förstå mig själv. Jag är helt besatt av Stephenie Meyers böcker. Min dotter har tjatat på mig en längre tid för att få mig att läsa dem, och jag har tappert kämpat emot i tron att det inte skulle vara något för mig. Nu när jag är mitt inne i den tredje delen vet jag vem som hade rätt och inte var det jag.
Jag är helt besatt av vampyrer och varulvar, omöjlig kärlek och vänskap. En arbetskamrat och jag som har läst ungefär lika långt diskuterade igår känslan av att vi inte skulle bli speciellt förvånade om det klev in en supervacker vampyr genom dörren till biblioteket. Hur knäpp har man inte blivit då? Kan det vara nyttigt?
Rent språkligt och om jag plockar fram min litteraturvetarperson ur dunklet så är det definitivt inte det bästa jag läst. Men för mig är det helt oemotståndligt just nu. Jag kan inte värja mig helt enkelt.
Det är både en underbar och skrämmande känsla samtidigt och jag läser och läser och läser. Nätterna igenom läser jag. Jag kan inte sluta, jag vill inte jobba, Jag vill ju egentligen inte heller förstå utan bara njuta av den totala läsupplevelsen och fortsätta leva i Forks tillsammans med Bella, Edward och Jacob.
Är det någon därute som förstår? Har någon av er andra upplevt liknande känslor när ni läst något annat?
