Fröken Rensjö -

Vaknade halv sex i morse av att jag grät. Jag vet inte om jag drömde eller om jag funderade innan jag vaknade helt. Men mina tankar var hos mamma och pappa och på hur mycket de gjort för andra människor. För mina kompisar, för Harriet och hennes barn och pappa som hjälpt så många "kompisar" med elinstallationerna i deras stugor. Jag och mitt kompisgäng hade inte haft så många härliga minnen från ungdomen om inte mina föräldrar ställt upp för oss, lånat ut lägenheten, bjudit till landet och andra saker i all oändlighet. Vilka otroligt roliga minnen jag har från den tiden.

Jag är nog just nu mest ledsen för att trots allt de gjort så hör INGEN av sig. Pratar om dem (med oss) och minns. Varför ringer ingen från Stjärnsund t.ex.? Jag har ju bott där och vet att nyheter som de här sprider sig med snabbheten hos en skogsbrand - men ingen hör av sig! Varför gör ingen det?

Jo, Ann och jag har fått blommor från våra jobb - och det känns så fullt av medmänsklighet. TACK! Vi har fått en underbar tulpanbukett från våra kusiner - Lotta, Jonas, Peter och Mats, det värmde så fantastiskt mycket. Och Stina och Stig vad skulle vi göra utan er? Vi har också fått ett brev från vår mosters syster och man fullt av medmänsklig värme.

Men jag behöver få prata om pappa och mamma med någon som minns och gläds över att de har funnits. Det är så betungande att vara den som ringer och berättar. Kan ingen ringa till oss...