Kvinnodagen II
I Stockholm City den 8 mars 2006 läser jag "City granskar: männen vinnare från vaggan till graven". Vidare berättas det att "pojkarna får mer resurser, männen får högre lön, mammorna får sämre jobb och kvinnorna är sjukare" och det känns inget vidare kul att läsa även om jag ju vet att det är absolut sanning. Därför menar tidningen att kvinnor inte har något att fira. Men det håller jag faktiskt inte med om. Historien säger oss att det går framåt, även om det går förbannat långsamt och man vill slita sitt hår för att män (som kollektiv) inte tar sitt ansvar och ser till att vi får ett jämlikt samhälle med lika lön och samma rättigheter (och skyldigheter) för kvinnor och män. Själv tänker jag delta i kvällens demonstration och "bekämpa patriarkatet - på gatan - på arbetsplatsen - i hemmet!" Vi kanske ses på Mariatorget 19.30.
Åttonde mars = Kvinnodag
Imorgon är det åttonde mars och Kvinnodag och jag har så svårt att bestämma mig för vad jag ska välja av allt som finns att göra. Tänk om istället ALLA dagar var KVINNODAGAR! "Säkra stråk" för kvinnor?
Läste i Stockholm City i morse om att moderaten Sten Nordin föreslår "att kvinnorna i stan ska få 'säkra stråk' där de kan känna sig trygga." Vid en första snabb genomläsning kanske det känns som: okej, varför inte. Men det är något förädriskt i tanken på att de "goda männen" ska skydda kvinnan från överfall och våldtäkt genom att begränsa kvinnans utrymme till förutbestämda "stråk". Jag vet att det finns de som istället tycker att det, för en gång skull, är mer rättvist att begränsa mäns livsutrymme. Speciella tunnelbanevagnar för killar (som en tjej jag känner föreslog), vissa tider som killar får vara ute - inte efter kl 24 på nätterna. Håll er hemma så blir ni inte rånade. Jag blir helt tagen av att det finns människor som Sten Nordin som går så långt som att verkligen föreslå "säkra stråk" och inte nöjer sig med att som mina vänner skämta om det. Nu ska jag bege mig ut på osäkra platser; träffa vänner, umgås och muta in min rätt till mitt livsutrymme och njuta av livet.
Vad reglerar litteratururvalet?
Vår historiska litterära kanon har bevislligen varit felaktigt skev när det gäller kvinnliga författare. Ulrika Knutson och många andra har skrivit om detta. Men hur är det egentligen idag? Är de människor (både kvinnor och män) som ger ut och köper in böcker medvetna om sin makt när det gäller vår tillgång för läsning? Finns det ett genus/jämlikhetstänk över huvud taget? Jag som läsare är helt beroende av hur de som köper in böcker resonerar och de i sin tur är helt i händerna på förlagen och de som recenserar böckerna. Det här är (i alla fall för mig) en oerhört viktig fråga. Tänk om de fortfarande är så att kvinnliga författare bedöms annorlunda än manliga? Då riskerar även vår fortsatta historieskrivning att bli lika fel som tidigare. Och våra barnbarnsbarn får återigen forska, skriva uppsatser och läsa kvinnors brev och dagböcker för att få en komplett bild av sin historia. Det måste förhindras förstås, men hur löser vi det? Ett sätt är kanske att starta jämlikhetsgrupper på bibliotek och förlag som bland mycket annat har till uppgift att hålla ögon och öron öppna och titta på inköpen ur ett genusperspektiv. De kanske redan finns, måste kolla upp det.
Kvinnofrid
Det är inte lätt att vara kvinna i Sverige idag och känna sig trygg. Inte ens en anmälan till polisen garanterar trygghet. Hur fungerar egentligen vårt rättssamhälle när en man som är misstänkt för GROV KVINNOFRIDSKRÄNKNING kan släppas utan att kvinnan som anmält får veta detta? Visserligen har ingen påstått att livet alltid är lätt, men det måste finnas gränser! Efter den här händelsen kommer många fler kvinnor vara rädda för att anmäla och mörkertalet för våld mot kvinnor öka lavinartat. Det tror i alla fall jag. Det måste vara som att befinna sig i helvetet när man inte kan känna sig trygg någonstans. Resultatet av ett agerande som polisens och åklagarens i det här fallet blir att kvinnors trygghet blir en bristvara. Just nu känner jag mig biter, illamående och maktlös.
Queervisning på Moderna museet
På söndag ska jag gå på den här visningen, som påstås berätta om Modernas samling ur ett helt annorlunda perspektiv - kvinnligt, manligt, homo- bi och trans. http://www.modernamuseet.se .
Även om jag trivs att gå omkring på Moderna så är jag ju kritisk till att kvinnliga konstnärer för en undanskymd roll där. Visst blir det lite bättre ju närmare vår samtid man kommer, men ändå är det löjligt lite kvinnliga konstnärer som är representerade. Undrar hur det blir? Kommer han att tolka och analysera manliga konstnärers konst ur ett queerperspektiv? Kommer han att nämna bristen på kvinnliga konstnärer? Hundratusen frågor som jag hoppas få svar på när jag sällar mig till det queera på söndag. Förresten är jag precis lika förbannad över att vi genom historien berövats kvinnliga författare för att de inte ansetts bra nog att beredas plats i den litterära kanon. Men detta älsklingsämne ska jag skriva mer om en annan dag.
Även om jag trivs att gå omkring på Moderna så är jag ju kritisk till att kvinnliga konstnärer för en undanskymd roll där. Visst blir det lite bättre ju närmare vår samtid man kommer, men ändå är det löjligt lite kvinnliga konstnärer som är representerade. Undrar hur det blir? Kommer han att tolka och analysera manliga konstnärers konst ur ett queerperspektiv? Kommer han att nämna bristen på kvinnliga konstnärer? Hundratusen frågor som jag hoppas få svar på när jag sällar mig till det queera på söndag. Förresten är jag precis lika förbannad över att vi genom historien berövats kvinnliga författare för att de inte ansetts bra nog att beredas plats i den litterära kanon. Men detta älsklingsämne ska jag skriva mer om en annan dag.
Inför det nya året
Mina feministiska åsikter kommer på senare tid mest fram när jag känner mig arg över något. Det känns jobbigt ibland. Jag är ju faktiskt alltid feminist oavsett om jag är glad eller arg. Men det känns lättast att reagera på något som känns orättvist, som att det förekommer att våldtäktsdömda får Viagra. Vad fan tänker de med? Visserligen har inte våldtäkt något med sexualitet att göra utan makt. Men en Viagra-stinn sexualförbrytare känns olustigt! Men nu skulle jag ju skriva om att det faktiskt är en positiv upplevelse att vara feminist och att leva med genusglasögon. Jag känner mig stark - jag är en jämlik människa. Jag låter ingen trampa på mig. En av mina förbilder är Ebba Witt-Brattström. Jag tycker hon är fantastisk som fortfarande orkar kämpa för det hon tror på. Läs intervjun i senaste Vi. Hon är en fantastisk föreläsare, författare, och en klart lysande stjärna på Södertörns högskola. Ebba inpirerar mig. Det finns naturligtvis fler kvinnor som är inspirationskällor för mig. Gudrun Schyman för att hon är så jävla duktig på det hon gör. Simone de Beauvoir för att hon skrev den fantastiska Det Andra Könet och för att hon var så otroligt mycket mer intelligent/intellektuell än Sartre. Frida Stéenhoff, en fantastisk författare, dramatiker och samhällsdebattör. Linda Skugga för att hon är så härligt respektös. Min mamma Siv för att hon fast hon är synskadad stickar, lagar mat och går på promenader. Min dotter Jessica och min syster Ann för att de kämpar och tar så väl hand om den underbart ljuvliga 8-åriga hästen Wodka. Lazy, vår katt, för att hon bara är gosig och värmer min fötter på nätterna. VIsst är det härligt med feminism och starka kvinnliga förebilder! Njut av livet och låt ingen trampa på dig!
Luciafirande
Jag är osäker på om jag som feminist egentligen "får" jag tycka om ett traditionellt Luciafirande? Nu har jag inte för vana att göra som jag får och jag gillar att gå och lyssna på Luciasångerna i kyrkan t.ex. Det är fantastiskt att höra en gäng småttingar sjunga "Natten går tunga fjät" utan att ha en blekaste aning om vad de sjunger om egentligen. Men är det alltså pk att tycka om det här? Det finns så många regler för vad jag ska tycka och tänka som feminist att det ibland kan vara jobbigt att inordna sig i ledet. Är det tillåtet att se alla tv-program, lyssna på all sorts musik? Men jag skiter högaktningsfullt i det. Att vara feminist är, bland mycket annat, för mig att få göra det JAG vill och har lust till.
Ett gyllene tillfälle att ta plats och visa vår styrka
är på lördag den 12 november kl 12.00 med samling på Medborgarplatsen. Vi går sen mot Sergels Torg. Tal och musik. MIan Lodalen är konfrencier. Tjejer förena er mot våldet - ta tillbaka er plats i det offentliga rummet NU!
