Att ångra och inte ångra

Det finns alltid saker att ångra i en människas liv - det tror jag. Förmodligen ångrar man också en massa helt i onödan. Lite nu och då tänker jag på hur livet hade sett ut om jag skaffat fler barn - nu är det för sent - och det är egentligen först nu som det dykt upp i mina tankar. Kan det vara för att det just är för sent? Säkert är det en stor bidragande orsak, men även att jag många gånger kan känna mig arg på mig själv för att jag så djupt anammade de normaliserande konventioner som vårt patriarkaliska samhälle stipulerat. När jag blev gravid på 70-talet (till och med då) var det inte riktigt tillåtet att skaffa barn utan att vara gift/sambo eller nåt. ETT barn gick väl an, men de kvinnor som vågade sig på att ha barn med olika fäder var helt fördömda enligt samhällets koder om hur man ska uppföra sig. Jag förlorade "vänner" på mitt beslut, men vann det bästa som någonsin har hänt mig. Så det valet var så oerhört rätt och lätt att göra. Man kan alltid skaffa nya och bättre vänner. Mitt val har jag aldrig någonsin ångrat! Men ibland undrar jag hur mitt liv skulle ha sett ut om jag vågat skaffa fler? Kattungar har jag haft ganska många - kanske är det dax igen - måste bara fråga Lazy om lov först.


Hurra, hurra, hurra...

Idag fyller min dotter, Jessie 30 år och vi har köpt värsta presenterna till henne. Längtar till 2 då hon kommer hit och vi ska fira henne. Det är så spännande så det pirrar i hela kroppen. Ikväll ska vi sen ut och äta på Fräcka Halvpannan. Har aldrig varit där, utan kollat på AlltomStockholm och det verkar vara ett bra ställe. Killen jag bokade bord av i telefonen utstrålade ett tillbakalutat lugn och jag hoppas att restaurangen gör detsamma. Förutom att Jessie fyller år så är det VITT ute - det har SNÖAT och det är MINUSGRADER. Livet är härligt, ljuvligt, förunderligt, perfekt!

Så GRATTIS mitt hjärta, vi ses snart!

Läsecirklar - bokklubbar

Jag är med i två läsecirklar och snart ska jag ge mig iväg till den ena. Vi har läst Erlend Loes Doppler och jag ska inte gå händelserna i förväg och avslöja vad jag tycker om den, men.....  . Det är roligt, intressant och intellektuellt stimulerande med läsecirklar och det börjar bli väldigt populärt också. Men nu hinner jag inte skriva så mycket mer - återkommer när jag kan kommentera boken. Ciao!

Lyssnar på The Jarvis Cocker Record

på jobbet och spelar "Baby's Coming Back To Me" om och om igen medan jag arbetar och är LYCKLIG! Tack för en fantastisk julklapp! Den börjar "Outside there's children laughing. The radio plays my favourite song. The sun is shining. And Peace broke out in the world & no-one says a cruel word" och det skapar någon slags förunderlig kaos inom mig. Otroligt påverkad av den vet jag inte riktigt om jag ska skratta eller gråta samtidigt som jag fylls av en oändlig lyckokänsla. Han är inte dum han Jarvis Cocker. Kan tänka mig att tillbringa helgen sittande under en ek, lyssna på Jarvis och vara lycklig.

Så var det ett nytt år igen

Jag undrar vilka roliga saker som kommer att hända i år? Att det kommer att hända grejer som är mindre roliga eller rent av sorliga det kan man väl räkna med, eller? Det tillhör ju det mänskliga att livet ska innehålla både toppar och dalar. För om man inte blir sorgsen, ledsen, arg och förvivlad ibland har man ju heller ingen aning om vad lycka och glädje egentligen är.  Det var min syster som pratade om så kloka saker på nyårsafton. Här i Sumpan smällde det mer en någonsin runt tolvtiden så till och med katten Lazy tyckte att det var obehagligt och konstigt och gick omkring med stora runda ögon. Sen fick hon vittring på de räkor som vi satt och smaskade i oss och då var dundrandet utanför mer eller mindre glömt. Våra tankar gick, när det smällde som värst, till alla stackars vilda djur och alla dessa hundar som måste ta lugnande för att klara av nyårsnatten. Det är förskräckligt! Nog skulle jag kunna tänka mig att fira nyårsafton utan fyrverkeri allt.

Så här i början av ett nytt år får jag alltid känslan av att jag det här året ska jag engagera mig mer, hjälpa till mer. Jag är volontär i en tjejjour, fadder till en kattjej på Djurhjälpen (jag och min dotter), men skulle nog kanske kunna hinna med något mer också. Läste att det djurskyddsmyndigheten räknat ut att det är cirka 1300 hundar i Sverige (tror jag det var - hoppas det i alla fall så det inte bara var i Stockholm) som är utsatta för plågerier av något slag. Kanske kan man engagera sig där. Jag har skrivit förut om och undrat hur det kommer sig att så många missbrukare och hemlösa har hundar. En hund är dyr att köpa, runt
10 000 kronor så hur fan har de råd med detta? Låter kanske hårt att skälla på de som redan ligger, men varför måste andra också då?

Nog med elände nu. Jag är rätt lycklig idag faktiskt trots att klockan tickar på och man blir äldre och äldre så är det rätt härligt att leva i alla fall. En önskan som jag gärna vill ha uppfylld förutom att alla djur och människor ska få sin del av lyckan,  är att det ska börja SNÖA!

Fröken Rensjö

om läsning

RSS 2.0