Att ångra och inte ångra
Det finns alltid saker att ångra i en människas liv - det tror jag. Förmodligen ångrar man också en massa helt i onödan. Lite nu och då tänker jag på hur livet hade sett ut om jag skaffat fler barn - nu är det för sent - och det är egentligen först nu som det dykt upp i mina tankar. Kan det vara för att det just är för sent? Säkert är det en stor bidragande orsak, men även att jag många gånger kan känna mig arg på mig själv för att jag så djupt anammade de normaliserande konventioner som vårt patriarkaliska samhälle stipulerat. När jag blev gravid på 70-talet (till och med då) var det inte riktigt tillåtet att skaffa barn utan att vara gift/sambo eller nåt. ETT barn gick väl an, men de kvinnor som vågade sig på att ha barn med olika fäder var helt fördömda enligt samhällets koder om hur man ska uppföra sig. Jag förlorade "vänner" på mitt beslut, men vann det bästa som någonsin har hänt mig. Så det valet var så oerhört rätt och lätt att göra. Man kan alltid skaffa nya och bättre vänner. Mitt val har jag aldrig någonsin ångrat! Men ibland undrar jag hur mitt liv skulle ha sett ut om jag vågat skaffa fler? Kattungar har jag haft ganska många - kanske är det dax igen - måste bara fråga Lazy om lov först.
Kommentarer
Trackback
