Ibland tycker jag att det är jobbigt att det tar sån tid att bara vara... att finnas till.
Innan man kan börja göra saker, måste man klä sig, äta och annan basic stuff.
Visst kan väl det kännas jobbigt ibland?
Tänk om man bara kunde resa sig ur sängen och gå direkt ut och ta en promenad.
Kallt idag förmodligen att gå ut i pyjamas.

Annars funderar jag mest på alla saker jag vill hinna göra. Det är ju söndag och man ska passa på för tusan!
Jag vill sticka,
jag vill se DVD,
jag vill läsa - inte bara en utan två böcker minst!
jag vill promenera
jag vill baka
jag vill mysa med Lazy
jag vill åka till stallet och gosa med Wodka - det var så länge sen (jävla tumör)
jag vill göra något bra för mamma
jag vill ha kvalitetstid med Jessica (gå och fika och prata bara hon och jag)
jag vill ringa mina vänner och prata (om jag har några kvar)
jag vill hinna börja förbereda mig för mitt nya uppdrag på jobbet

JAG VILL men NÄR SKA JAG HINNA om DET HELA TIDEN SKA TA SÅN TID ATT BARA VARA?

Är det nån som vet?

Egentligen vill jag bara sitta rätt upp och ner och göra ingenting just nu. Men det kan man väl inte, eller...?
Det är så oerhört svårt att se mamma bli behandlad av hemtjänsten. Även de som är riktigt bra och snälla.
Framför allt finns det två killar (invandrade till Sverige) som är helt fantastiska, skämtar med mamma, frågar hur hon mår, går med henne och är allmänt trevliga gentemot alla. Pratar med pappa som ingen annan gör. Tänk om man kunde få abonnera på dem.

Vi trodde att vi ville ha kvinnor som kommer till mamma, men vi har gjort en helomvändning och gillar killar!

Mammas vita blodkroppar är inte så väldigt många just nu så hon får medicin för att få de att öka. Innan hon mår bättre kan inte cellgiftsbehandlingen fortsätta. Så nu hoppas vi starkt på behandlingen och håller tummarna.

Annars känner jag mig ständigt arg - arg - arg!
Förmodligen är jag väl arg för det som hänt mamma och inte vet var jag ska göra av min ilska. Jag-skulle-gärna-vilja-döda-någon-arg! Är det någon som känner igen sig.
Minsta lilla motgång gör mig så jävla förbannad, så det kanske är därför som jag bara vill sitta och glo som en grönsak och inte göra något alls.

Jag blir arg på mamma också ganska ofta, fast jag inte visar det förstås.
Arg när jag blir väckt mitt i natten, arg när hon tjatar, arg när jag får hoppa upp och ner som en dåre för att att inte pappa hör att hon vill ha hjälp. Arg för att ... ja, bara SÅ ARG helt enkelt!