Det tar sån tid att bara vara...
Ibland tycker jag att det är jobbigt att det tar sån tid att bara vara... att finnas till.
Innan man kan börja göra saker, måste man klä sig, äta och annan basic stuff.
Visst kan väl det kännas jobbigt ibland?
Tänk om man bara kunde resa sig ur sängen och gå direkt ut och ta en promenad.
Kallt idag förmodligen att gå ut i pyjamas.
Annars funderar jag mest på alla saker jag vill hinna göra. Det är ju söndag och man ska passa på för tusan!
Jag vill sticka,
jag vill se DVD,
jag vill läsa - inte bara en utan två böcker minst!
jag vill promenera
jag vill baka
jag vill mysa med Lazy
jag vill åka till stallet och gosa med Wodka - det var så länge sen (jävla tumör)
jag vill göra något bra för mamma
jag vill ha kvalitetstid med Jessica (gå och fika och prata bara hon och jag)
jag vill ringa mina vänner och prata (om jag har några kvar)
jag vill hinna börja förbereda mig för mitt nya uppdrag på jobbet
JAG VILL men NÄR SKA JAG HINNA om DET HELA TIDEN SKA TA SÅN TID ATT BARA VARA?
Är det nån som vet?
