Potatisplättar
Mammas potatisplättar är min absoluta favoritmaträtt. Det slog mig igår vid lunchen på jobbet att jag ALDRIG mer får smaka mammas potatisplättar, pannkakor och grönsakspaj. Och det känns för jävligt faktiskt! Ann och jag pratade på kvällspromenaden runt Råsta och Golfängarna om hur djupt orättvist det känns att just vi inte har någon mamma längre. Jag grät på lunchen och Ann grät när hon tänkte på att förra gången hon var vid Golfängarna var när mamma och vi firade midsommar där. När ska det egentligen börja kännas lättare. Det är den stora frågan just nu.
Måste skriva tackkort också, men det känns så jobbigt. Måste göra det imorgon!
Måste skriva tackkort också, men det känns så jobbigt. Måste göra det imorgon!
Kommentarer
Trackback
