Jag är min egen fru
Jag har sett Jag är min egen fru med Björn Kjellman på Stockhoms stadsteaters stora scen. Det var fantastiskt härligt sorgligt och bara helt underbart! En enorm skådespelarprestation som kräver respekt - helt ensam i över två timmar dominerar "Fru Kjellman" scenen och mina sinnen. Lägg till en enormt spännande, tragisk och otrolig historia om Charlotte von Mahlsdorf. Jag vill se den igen!
Vinterväder
Vita vidder, gnistrande skare . Det är bedövande vackert ute och jag är lycklig!
Advent
Att tala om inre frid ligger kanske i tiden, men känns samtidigt lite töntigt. Jag skulle så gärna vilja lära mig att meditera, men har varken haft tid eller ork att ta mig iväg någonstans och lära mig. Nu har jag hittat en bok som säger att det faktiskt är att meditera när jag står och tittar ut genom fönstret hemma och tar ett par djupa andetag och låter tankarna flöda fritt. Tänk att jag måste läsa i en bok för att förstå. Vid den här tiden på året går också min kropp och sinne in i ett speciellt läge - tiden före jul - adventstiden! I helgen kommer miljontals små lampor och stjärnjor lysa i (nästan) alla fönster och grönt och rött blir de färger som är mest rätt. Visst är det härligt. Man kan lukta sig till den förväntan som finns hos många. Mörkret sänker sig och man möts av lusse- och pepparkaksbaksdoft i farstun. Det är lycka och inre frid. Jag älskar advent, tomtar, juleljus, lucia, grandoft, julbak - allt som hör julen till.
Jag var en av de ca 500 som demonstrerade i lördags
Varför var vi inte fler? Det är NOG NU! Precis som vi skrek i lördags, men vi hade behövt vara fler tycker jag. Förutom att det är väsentligt att vara många så missade ni Regina Lund, Tintin Anderzon, Kajsa Grytt, Mian Lodalen och Lisa Gålmark plus andra kvinnor som talade om kvinnors erfarenheter av våldtäkt. Jag hoppas det blir fler demonstrationer där vi kvinnor visar vår styrka och solidaritet och att vi då blir fler som skanderar
Vi vill ha fest
vi vill ha fest
INGEN JÄVLA HUSARREST
Vi vill ha fest
vi vill ha fest
INGEN JÄVLA HUSARREST
Människor som rusar
Varför är det så jävla svårt att säga "ursäkta mig" eller "förlåt kan jag få komma förbi och fram"? I morse när jag klev av pendeltåget trängde sig två medelålders damer förbi mig utan att säga något. Den ena valde istället att TA PÅ MIG (!) för att lyckas skjuta mig åt sidan så hon kom fram. Varför är det så få som har mål i mun? Jag vill inte bli tagen på av människor jag inte känner! Varför känns det så mycket lättare att skuffa undan en annan människa än att vänligt be om ursäkt och fråga om man kan få komma förbi? Jag blir så himla irriterade av det så det har förstört hela min förmiddag, Så jag vill uppmana alla människor: Om ni ser en liten person med mörkt lockigt hår TA INTE PÅ HENNE! Om ni ber henne så flyttar hon sig mer än gärna.
Världens ekipage
Jessica och Wodka på tävling. Den sötaste ryttaren och den vackraste hästen i världen!
Tunnelbaneförarnas strejk
Yoohoo! Det är tråkigt men härligt med denna vilda strejk. Tänk att människor fortfarande kan uppbåda krafter till att visa solidaritet och lojalitet med en arbetskamrat och medmänniska. Det är fantastiskt! Ge Connex vad de tål! Undrar när det förekom en vild strejk senast i landet lagom är bäst?
Människan är INTE djurens bästa vän
På Aftlonbladets webbsida står att läsa idag om ön Reunion där det förekommer hajfiske med levande hundar och katter som bete. !som bete! Det övergår mitt förstånd hur man kan förmå sig att köra in en krok i en hundvalp eller kattunge - i något djur för den delen. Nu vill jag bara gråta. Tur är att det i alla fall protesteras mot djurplågeriet även på Reunion.
Teater Lacrimosa
Gå och se NATTVARNING - teatergruppen Lacrimosas helt underbart fantastiskt hysteriskt roliga föreställning om ångest och alla människors tillkortakommanden. Under september på Scen Gavelius på Söder. Tack Malin för att du berättade om den. Gå in och kolla på www.teaterlacrimosa.net.
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!
Vackra flickors lott av Alexander McCall Smith
"Hon var när allt kom omkring en traditionellt byggd dam, och hon behövde inte oroa sig för klänningsstorlekar, i motsats till alla stackars neurotiska människor som alltid tittade i speglar och tyckte att de var för tjocka. Vad betydde det, förresten, att vara för tjock? Vem hade rätt att tala om för en annan människa vilken storlek han eller hon skulle ha? Det var ett slags de magras diktatur, och hon tänkte inte acceptera den. Om de här magra människorna blev påstridigare än de redan var skulle de generöst tilltagna människorna helt enkelt bli tvungna att sätta sig på dem. Det skulle minsann lära dem en läxa! Ha!"
Den tredje delen i serien om Damernas detektivbyrå läst och älskad av många. En härligt positiv bild av människor i Afrika och som citatet ovan visar en påminnelse om att vi alla förtjänar respekt. Läs alla!
