Det tända ljuset i huset mittemot
På bussen till jobbet i morse läste jag i tidningen en intervju som gjorts med Kia och Göran Norström, människor jag känner, deras sorg och förtvivlan, och tårarna började rinna.
Stjärnjouren, den tjejjour där jag är volontär, funderar nu på hur vi på bästa sätt kan finnas till för alla de unga tjejer som känner sig oroliga och behöver prata om det som hänt. Det lutar åt att vi utökar vårt öppethållande på MSN, mejl och jourtelefon. Förhoppningsvis i slutet av veckan.
Vi tänder ett ljus ikväll kl 21
"måndagen den 14 april kl 21 tänder vi ett ljus i våra fönster för Engla och hennes familj, skicka det här vidare så att många fönster får lysa för Engla."
och naturligtvis gör vi det.
Nu är det definitivt slut och sorgen sprider sig i hjärtat
Kan man det?
Var är hon?
Ilskan och det förakt jag känner för "42-åringen" kan jag tyvärr inte ge uttryck för här för då skulle jag förmodligen kunna bli åtalad. Men det bubblar inombords och de som känner mig förstår nog säkert vad det innebär.
Jag har kontinuerlig kontakt med min väninna uppe i Stjärnsund och åker upp så fort hon säger att jag behövs. Trots att man inte är personligt drabbad så känns det mesta som inte har med att hitta Engla att göra helt meningslöst. Jag känner så stor respekt för de som fortfarande letar och letar och vägrar ge upp. Och man förstår ju att det är en absolut nödvändighet för mamman.
Mitt hjärta och mina tankar är ständigt i Stjärnsund.
Har ondskan kommit till Stjärnsund?
Igår skedde i min sommaridyll det mest fruktansvärda som kan hända - ett barn försvann! Engla, 10 år, rapporterar tidningarna, har på vägen hem från Stjärnsundsvallen försvunnit. För mig är det helt enkelt ofattbart. Jag kan inte få in det här i min hjärna. I den vackraste byn, bland de vänligaste människorna, samma dag som min väninna ska fira sin femtioårsdag försvinner en liten flicka. Jag har försökt hela dagen att nå min vän, men utan att lyckas. Jag förstår ju att hon på något sätt deltar i sökandet efter Engla och jag har pratat med hennes yngste son. Meningen var att jag skulle åka upp och överraska henne, men nu blev det inte så.
Jag har ju bott där med min dotter och faktiskt känt mig helt trygg, trygg i vissheten om att i lilla Stjärnsund med drygt 200 invånare händer inget speciellt oroande. Det vackra lugnet i denna lilla by, med bydammen, herrgården, kyrkan, den fina skolan och grönskan och allt det roliga... Jag möts av teves rapportering av försvinnandet och ser allt det som är så välbekant och undrar om de varit inne och letat i vårt hus också.
Mina tankar går förstås främst till barnets familj. Som mamma kanske jag i någon mån kan föreställa mig den krampaktiga förtvivlan som de måste känna. Men det känns verkligen futtigt att ens försöka sig på att tolka vad de går igenom. Jag bara hoppas och ber att de måste finna henne snart och att hon mår bra. Vad jag vet är att bättre stöd än av de som bor i Stjärnsund kan de i alla fall inte få.
Såhär 20 mil bort kan jag bara hoppas och be!
Melodifestival-finaldags!
Så upp och hoppa - hur svårt kan de va - I love Europe.
BWO! BWO! BWO! BWO!
Melodifestivalen?!
Sitter här och retar upp mig efter att ha varit ute och handlat, sett löpsedlarna om Carola och läst lite i tidningen på Konsum fast man inte får det egentligen. Stackars henne och Andreas Johnsson. Enligt min mening så har de definitivt en låt som borde vara med i Globen. Det är väl självklart att de är ledsna för att de inte kom med. Det är väl mänskligt, eller?
Om man ska tro tidningarna (och det ska man väl inte för det mesta men...) så menar de att folk röstade bort Carola och Andreas istället för att rösta in Nordman. Trevligt att vara Nordman då också. Hur stor skuld har egentligen medierna för att det blev så - ett stort ansvar tror jag.
Ja, nu har då svenska folket (vilka de nu är - för inte är det då jag) fått som de vill. Christer Sjögren, Nordman, Sibel, Linda Bengtzing m.fl. Nu kan vi väl bara hoppas att Christer Sjögren tar hem det här och sjunger "I love Europe"!
Hemska tanke - nu tror jag att jag emigrerar till Danmark.
Heja Danmark!
Wodka är en pussgurka och Briar var bäst i Globen
När Wodka höll hov i stallet i lördags pussades han oavbrutet. Det var urgulligt! Men man kan få riktiga fläskläppar om man inte är försiktig när 600 kg häst kastar sig över en. Han är en sån fantastiskt trevlig häst att umgås med även om man, som jag, inte rider utan bara vill borsta och gosa lite. Få ner pulsen och bara gilla läget en smula.
Briar var kung igen i Globen. Han är ju helt fantastisk han också och visst skulle jag vilja pussa honom. Men det lär aldrig hända.
Imorgon bär det av till Åland för mamma och mej, vi ska inkassera presentkortet hon fick i somras av Babsan och bara njuta lite lugn och ro. Det lär ju knappast bli tal om något rajraj mitt i veckan som det är. Får väl passa sig för seniorernas käppar vid julbordsbuffén. Har varit med om att bli slagen på benen förr av seniorer som ska fram. Spännande ska det bli i alla fall. Mot Mariehamn......
Nu är "Ladies" läst och syrran fyller år
Nu har jag läst ut Ladies av Mara Lee. Jag funderar fortfarande på vad jag egentligen tycker. På http://www.bokcirklar.se/ ikväll så ska det cirklas kring just den boken, men jag hinner inte vara med för jag ska fira min systers födelsedag istället. Viktigare och roligare, med tårta och grejer (hoppas jag i alla fall). Ladies är så utstuderat intellektuell och intrikat upplagd så det är svårt att uppmana några direkta känslor för personerna i boken, men den är inte desto mindre intressant. Det finns meningar i boken som jag önskar att jag hade skrivit och påståenden och händelser som jag måste tänka igenom både fyra och fem gånger. Jag vet fortfarande inte vad jag tycker om upplösningen, slutet på boken. Jag återkommer när jag funderat färdigt.
Men GRATTIS GRATTIS GRATTIS till min LILLASYSTER som blir lite äldre idag!
Hipp, hipp hurra!
Bloggtorka!
Som jag skrivit förut så har det kommit färglada stickade grejer på lyktstolpar på väg till jobbet som gör mig på så fantastiskt bra humör på morgonen. Helt plötsligt förökar de sig från en, två, tre till fem stycken. Läste en artikel där en av de som ingår i denna stickade-graffitti-rörelse berättar om tanken med det stickade/virkade gulliga som samtidigt är förbjudet i den offentliga miljön. Stickade tags! Tänk, man blir ju inte så speciellt glad av att se vanliga tags överallt. Men de stickade är ju urgulliga. Måste tänka mer på det här...... Återkommer. Kanske med en egen tag - who knows!
Födelsedag
Önskar mig mer tid för långluncher och annat kul
Att jobba på sommaren innebär, anser jag i alla fall, att ha tid för sköna långluncher, kaffepaus i solskenet, frukost i det gröna och lite jobb också förstås - i ett lugnt och härligt tempo. Sommartempot kickar in! Den atmosfären har missat mig helt i år, istället har det varit värsta tempot, med svetten rinnande ner för ryggen och lockar som krullar sig i nacken, för att hinna med allt som ska göras. Men nu har i alla fall jag sprungit färdigt för den här gången för imorgon återvänder jag till Stjärnsund och katterna Lazy, Professorn och Figge. Katter, de vet verkligen hur man kopplar av. Njuta, läsa och bara vara i två veckor framåt.
Böcker som jag tar med mig till Dalom är bl a Lo Kauppis Bergsprängardottern som exploderade, Victoria Benedictsson av Birgitta Holm, Ljusets hastighet av Javier Cercas och många många fler. Spännande!
Läste Johanna Tydells krönika i dagens Stockholm City och under det röda minuset skriver hon nåt som jag också tänkt på: "Att alla produkter som påstås innehålla körsbär alltid är asäckliga. Vad tusen händer på vägen från träd till halstablett." Det kan man verkligen undra!
Njut av tillvaron!
I Stjärnsund blommar kulturen
Nu så här i sommartid befinner jag mig i lummiga Stjärnsund utanför Hedemora i södra Dalarna och här är det fantastiskt just på sommaren vad gäller kultur. Igår kväll såg vi teater på stora Herrgården som var helt galen och så roligt det bara kan bli när det är Dario Fo som står för texten. "Jesus första mirakel" är titeln på underverket och monologen drivs av skådespelaren Tobias Aspelin. 33 roller spelar han och allt med lika stor bravur. Fan vad kul det var. Humor med svarta djupa undertoner när det är som allra bäst.
Som jag brukar skriva om sommaren - har ni vägarna förbi besök Stjärnsunds olika delights. Annalisa Forssberger, Café Gabriel Stierncrona, maknad på lördagar, loppis, kryddbod, minigolf och massor av annat härligt.
Ikväll blir det konsert med Sofia Karlsson i Smedjan. När jag sitter här i kiosken i Stjärnsund får jag veta att det är 400 biljetter sålda till varje föreställning. Snacka om folk! Gäller att man är i väldigt väldigt god tid så man får sitta på en bra plats.
Go Stjärnsund!
"Smuts" av Katarina Wennstam
The Ark var definitivt bäst!
Besviken och förbannad och trött på den här skiten är jag!
Jag tillhör skaran som alltid älskat ESC och den svenska Melodifestivalen. Men nu får det vara bra! Det räcker så här nu. Sverige ställer upp med ett superbra band och en bra låt och hamnar på 18 PLATS. Hur fan kan det bara vara möjligt. Jag är helt stum. Nästa år tänker jag bara följa den svenska melodifestivalen och låta det räcka med det. Jag tänker inte sitta och bli förnedrad en gång till. Serbiens låt var bra, men att Ukrainas låt kom tvåa är ett hån. Konstigt att inte Israel kvalade in, passade bra med all annan skit som fanns med i år. Surt sa räven - jag vet att det är så, men det kändes inte ens roligt att titta. Det har åtminstone gjort det tidigare. Men jag tänker aldrig mer lägga ner 5 timmar (inkl semifinalen) av mitt liv på den här skiten. Tack för mig!
Nu är det dags för Sverige att HOPPA AV. Inte ens Finland som också hade en bra låt kunde nå en bra placering. För att inte tala om de andra västländerna - ingen nådde topp tio. Vi platsar inte, får få röster. Varför ska vi vara med? Det undrar i alla fall jag och de jag tittade tillsammans med. Vi var alla överens om att
BOJKOTTA ESC NÄSTA OCH NÄSTA OCH NÄSTA OCH NÄSTA ÅR! De får klara sig utan Sverige tycker jag. Tänk, alla nordiska länderna måste kvala nästa år.
The Ark var bäst - Grekland och Turkiet också.
Godnatt
Hört på tunnelbanan i morse
Mot Akalla: Tre ungdomar klev på vid Hallonbergen och började genast diskutera skolämnen och betyg. Det lät så intressant så jag bara måste lyssna lite. Filosofi, psykologi, musik och svenska med varierande betyg drogs igenom rätt snabbt. Då plockade en av killarna fram sin miniräknare. Tjejen: Ja e fett dåli på matte, du vet! Algebra va e de? Ja fattar inte bara.... Förstår du? " IG, IG ,IG, på alla prov utom ett. "Ja har inte ens en miniräknare... Förstår du? Då säger killen med miniräknaren: "Lyssna! Kan du roten ur, Du vet?" Tjejen svarar: "Do I look like a mad fish?" och därmed är den diskussionen över och jag måste tyvärr lämna tunnelbanevagnen för att ta mig till jobbet.
Så nu har jag skaffat mig ytterligare ett användbart uttryck (citat) att ta till vid behov. Fatta hur användbart de e... Förstår du?
PÅ LÖRDAG ÄR DET ESC MED THE ARK! VAD KAN VARA BÄTTRE ÄN DET?
GRATTIS!
Våren
Våren innebär nytt liv i naturen så också för mig. "Gammalt" jobb, men nya arbetsuppgifter, "gamla" arbetskamrater, men ny fysisk arbetsplats = nytt ställe att sitta på i kontorslandskapet. Det känns extremt spännande och lite pirrigt. Känner att förväntningarna på mig är höga och är lite rädd att jag inte ska kunna leva upp till dem. Misstänker faktiskt nu när jag har lite insyn hos min företrädare att man kanske misstagit sig och sett tillbakadragenhet och lugn som långsamhet. Det är nästan alltid så att människor som inte virvlar upp uppmärksamhet kring sin person tros jobba sakta och inte engagera sig. Jag är inte speciellt övertygad om att det stämmer. Skäms lite för att jag faktiskt också trodde det. Så alltså, mycket jobb väntar och roligt jobb väntar tillsammans med mindre kul saker.
Gårdagen lyste av kämpaglöd och envishet. Jessica och Wodka skulle iväg på sin allra första bortatävling på två år. Premiär för Jessie att köra hästtransport med häst i. Det gick totalt lysande! Hon är det allra bästa jag har och en så fantastisk tjej (jag är absolut inte partisk!). När jag lämnade henne sent sent igår kväll frågade hon om jag trodde att Wodka någonsin skulle presentera så bra på tävling som vi vet att han är på hemmaplan. Är det något jag är övertygad om i livet så är det DET. Han behöver "bara" bli tillfreds med lastandet och åka på så många tävlingar som möjligt och skaffa sig rutin så kommer han slå alla med häpnad. Med hjälp av Siv Birgersson och Inger Hövik (stor eloge till dessa två superproffsiga hästmänniskor som ställde upp och både hjälpte oss att komma till tävlingen och komma hem därifrån) så påbörjade Wodka vägen mot rutinen. Denna positiva och hjälpsamma atmosfär som är så självklar på Lejondal och Siv Birgerssons superträning grundar för deras framtida framgångar.
Nu ska jag (innan jag börjar gråta) ge mig in till stan och hämta teaterbiljetter. Vi är några arbetskamrater som ska se Richard III med Gunilla Röör i huvudrollen på Stadsteatern. Det ska bli jättespännande att se en Shakespearepjäs med kvinnor i alla roller. Tjoho!
Grattis Wodka och Jessie till tredjeplatsen i KM
Fantastisk häst + fantastisk ryttare
(bilden från en annan tävling)
KM på Lejondals ryttarförening gick av stapeln 28 oktober 2006
och Jessie och Wodka kom på tredje plats.
