Jämställdhet = krogbråk?

Läser (som ni säkert sett tidigare) nästan alltid Stockholm City på morgonen, men nu vete fan om jag inte ska sluta med det. Dagens förstasida fick mig nästan att sätta i halsen. Polisen säger att det ökade krogbråket nog beror på att yngre killar nu i jämställdhetens namn kommer in på krogen och det kan förstås inte City låta bli att slå upp riktigt stort.  Jag undrar varför! Varför reproducera uppfattningar om att killar är omogna och inte kan sköta sig på grund av ålder medan tjejer i samma ålder är så mycket mer mogna? Lite längre ner i artikeltexten läser jag att det ökande våldet även kan bero på ungdomars förändrade attityd till auktoriteter. Det låter som ett mer troligt scenario. Det här får mig att vilja titta lite närmare på Stockholm City trots tidningens tidgare försök att skapa sig en positiv profil när det gäller våld mot kvinnor. Såna här grejer förstör ju det. Uttalanden liknande detta bidrar ju bara till att skapa en tillåtandezon där man kan skylla på sin ålder och att man inte kan rå för det. Precis som den normaliserande uppfattningen om män och deras testosteron. Skärpning!

Nu när jag ändå är på gång så vill jag också passa på att spy galla över de människor (om man kan kalla dem det) som överger sina djur - framför allt katter har det visat sig - och åker på semester. Det är till och med svårt för mig att skriva om det här. Varken mitt hjärta eller min hjärna har förmåga att riktigt ta in hur en person är funtad i huvudet som kan göra så. Jag är ganska bra på att använda så kallade fula ord och svordomar, men inte ens de allra värsta räcker för att beskriva hur jag känner. SKÄMS! Skaffa inte djur om ni inte vill ta hand om dem, och skaffa framför allt  inte djur till era barn om ni inte vill ha djur själva. Försök att använda det lilla sunda förnuft ni har.

"Människor i solen"

På midsommarafton besökte vi Galärparken och Parkteaterns uppsättning av Jonas Gardells "Människor i solen".  Grymt rolig med bra skådespelare! Man fick sig förstås också en tankeställare. När det är helger som midsommar och jul t.ex. så kräver man både av sig själv och andra att nu ska minsann alla vara glada och ha det trevligt tillsammans. Även om man i normala fall kanske inte tål varandra. Varför är det så?

Får man egentligen vara arg dan före midsommarafton?

Man kanske inte ska/får vara det egentligen, men jag tänkar vara det i alla fall. I går eftermiddag på väg hem från jobbet mötte jag en man. Hemlös, alkoholist, knarkare, psykiskt sjuk - jag vet inte om något av det här stämmer in på honom - men vad jag vet är att han i släptåg hade en hund (schäfer) som knappt kunde stå och ännu mindre gå. Med hunden i ena näven, ryggsäck på ryggen och en ölburk i den andra handen strävade han och hunden i mycket sakta mak ner mot Golfängarna i Sundbyberg.
   Ibland ser jag också en annan man med en stor hund som är så mager att man blir rädd. Varför är det så här? Det är naturligtvis enormt synd om alla dessa människor som far illa i livet. Men varför måste människan också dra med sig djur i sitt elände? Varför omhändertar inte polis och sociala myndigheter dessa djur som så uppenbart far illa? Oansvarighet mot djur gäller förstås inte bara människor i nöd. Tänk bara på alla de som skaffar sommarkatt, lämnar djur ensamma hemma utan tillsyn när de åker på semester. Det finns alldeles för många varianter. Skärpning!


Njut av en härlig midsommar tillsammans!

Nu kan vi byta SL-biljetter

Grymmaste initiativet hittills i sommar hittar man på http://www.bytbiljett.nu . När du i Stockholm har åkt färdigt på din 20-kronorsbiljett lämnar du den till någon som just ska påbörja sin resa som får åka gratis. Det känns nästan tråkigt att som jag ha månadskort, kanske ska jag  satsa 20 kronor för att få vara med och skapa ett utökat kollektivt åkande med SL. Och varför inte lämna en läst pocketbok tillsammans med biljetten också. Coolt!  

Fotbolls-VM i Rålis

Fotbollstittande hade jag tänkt att det skulle bli i Rålis ikväll, men just nu regnar det. Varför kan det inte regna på nätterna istället? Klockan är nu kvart och tre och hoppet finns fortfarande kvar att det ska sluta innan kvällen förstås. Jag håller tummarna! Heja Sverige!

Tjejtält på Hultsfred

Några tjejjourer inom SKR satte under förra årets Hultsfredsfestival upp ett tjejtält. Ett tält där bara tjejer fick vara -ett andningshål. I år tillät inte arrangören, Rockparty, att det upprepades. Tilläggas bör att det var en succe förra året och att tältet var välbesökt. Anledningen till att ett tjejtält inte fick sättas upp i år var att arrangören inte ville stödja ett separatistiskt initiativ - urlarvigt tycker jag.  Om killar hade velat ha ett killtält hade det väl bara varit att fixa det? Varför ska någonting bra hindras bara för att andra inte är lika bra på att ta initiativ.  Man kan bli förbannad för mindre och det blev inte bättre när jag i tidningen kunde läsa att det förekommit våldtäkt(er) på Hultsfred.  Men man får inte ge sig - jag hoppas därför att det nästa år finns lika stort intresse hos tjejjoursvolontärerna för att försöka igen.  Man får aldrig sluta kämpa!

"Maisie Dobbs" av Jacqueline Winspear

Det är ju verkligen så fantastiskt härligt med böcker och nu har jag hittat en ny bok att älska.

Maisie Dobbs, som 1929 startar sin egen privatdetektivbyrå i London, är min nya favorit bland romanfigurer.  Förutom att man får följa miss Dobbs ut på olika äventyr så bjuds man också på tillbakablickar till hennes tid som tjänsteflicka - ett slags "upstairs/downstairs".  Det är en bok i samma anda som Alexander McCall Smiths böcker om Mma Ramotswe (Damernas detektivbyrå m.fl.) Jacqueline Winspears bok innehåller allt; klass- och genusperspektiv, spänning, romantik, allvar och humor.  Jag väntar med otålig spänning på nästa. Det ryktas också att böckerna kommer som tv-serie så småningom.



Stolt och lycklig

Jessica och Wodka - jag är så enormt stolt över er!

Helgen tillbringade jag hos Lejondals ryttarförening på Lejondals gård. Från tidiga morgonen till sena kvällen pågick det dressyrtävlingar där i strålande sol, och på söndagen tävlade min dotter och Wodka i två klasser. Jag beundrar alla som har nerver och tålamod att tävla i dressyr. De kan aldrig i förväg veta hur det kommer att gå, nu kanske någon invänder, det vet väl aldrig någon idrottsutövare. Men förutom att man ska hålla reda på sig själv har man här hästen att ta hänsyn till. Det är ingen idé att här försöka förklara dressyrkonstens abc( det kan jag inte heller), utan jag vill bara ge uttryck för hur stolt och lycklig jag är över att Jessica och Wodka gjorde så bra ifrån sig på den första genomförda tävlingen på över ett år. Wodka är alldeles underbar nioårig valack, charmig, men egensinnig och inte så lätt att övertala att göra som hon vill alla gånger. För första gången genomförde de (på kandar) ett Lätt A:6-program tillsammans och det gick över förväntan. Det här är ett ekipage att räkna med i framtiden - det är jag övertygad om.

 
(bilden är hämtad från en annan tävling)

"Jösses flickor - Återkomsten"

Nu har jag sett den! Pjäsen som jag väntat så länge på att få se. Jag känner mig lite ambivalent när jag tänker tillbaka på kvällen den 2 juni och de fyra timmar som pjäsen varar. I den första akten tas vi tillbaka i historien till Rösträttsrörelsen, kriget och kända feministiska förebilder. Sedan följer en rörelse från Grupp 8, Rödstrumporna och fram till den "Nya" feminismen. Alla kampsånger till trots räcker den här Jösses flickor ett starkt pekfinger mot de kvinnor som ägnade sin yrkeskarriär (kanske) större kraft än sina barn. Mormor Harriet hamnar på dårhus, Mamma Eva, alkoholiserad och långtidssjukskriven, lämnar Stålflikkan att försöka skapa sig en framtid utifrån vad då?

Jag blir inte speciellt stärkt av det här, vilket jag har förstått att de blev som såg pjäsen 1974. Däremot känner jag av de svårigheter som yngre feminister ställs inför idag. Men man kan ju då också ställa sig frågan om det är nödvändiga svårigheter som inte kan övervinnas genom att ta ett steg tillbaka och ge de övergripande frågorna en större dignitet och strunta i att sätta etiketter på vilken sorts feminist man är? Som sagt blev jag inte stärkt i min feministiska gärning, men jag hade behållning av pjäsen och rekommenderar människor att se den för upplägget har fått mig att fundera mycket.

"Förlåt att jag inte är lite sen" av Solja Krapu

Sitter här med en soft rosafärgad lyrikbok skriven av Solja Krapu i min hand och njuter av hennes dikter. Den här säger så mycket om mig, dig - om oss alla! Min absoluta favorit är just nu är alltså:

"Förlåt att jag inte är lite sen
men det var inget som hindrade mig
Inget:
jag ska bara...
Det var ingen som ringde just i sista minuten
och ville mig någonting
Det var ingenting som var brådskande just när jag var på väg
Jag behövde tillexempel inte leta efter nycklarna
Nej, det var ingenting jag behövde springa tillbaka för att
hämta
Jag hade redan kammat håret och borstat tänderna
och i god tid sett till att busskortet låg i rätt ficka
Det var ingenting som jag bara var tvungen att uträtta
Det var inte heller någonting som gjorde att jag skulle känna
mig särskilt viktig
eller eftersökt just när jag skulle gå

Förlåt att jag var här vid avtalad tid
men tydligen har jag en del tid att disponera
för ingenting kom i vägen
i alla fall inget som var av
högre
prioritet
Förlåt att jag är i tid
men det är inte
särskilt mycket
just nu
och man skulle lätt kunna får intrycket
att jag
inte har något liv

Ja, man får ju skämmas
när almanackan är luftig
och telefonboken gles
och det inte finns några obesvarade samtal i mobilen
Man får skämmas när man inte blir avbruten av blippande ljud
mitt i ett möte
(och att man nästan aldrig ens är kallad till ett möte)

Förlåt att jag inte är lite sen
men jag kanske är lite otidsenlig på det viset
för ingenting kom emellan
Jag hoppas att du förlåter mig
och har överseende
och inte tolkar det som att jag kommer att utgöra ett problem
genom att alltid vara tillgänglig

Förlåt att jag redan är här
men jag vill hemskt gärna ingå i din umgängeskrets"

ur Det började så oskyldigt med diskbänken (2006)

Sveriges Nationaldag

Flagga Jag önskar er alla en FANTASTISKT HÄRLIG NATIONALDAG tillsammans med goda vänner, mat, underhållning och flaggviftande. Själv tänker jag fira dagen och kvällen på Golfängarna i Sumpan.

Ungdomar som hetsade älg

Läste imorse om ungdomar som hetsade en älg så att den till slut hamnade på spåren skadad, bränd och först efter 20 minuter fick hjälp med att somna in. Det här gör mig så jävla arg att jag knappt kan andas. Hur är man egentligen skapt när man gör en sån här grej och vilken uppfattning har sådana människor om andra?  Inte undra på att det händer så mycket skit i världen. Det här skapar en sån ångest hos mig att jag till och med har svårt att skriva om det. I mitt nuvarande mycket känslomässiga läge kan jag bara hoppas på att ungdomarna så småningom kommer till insikt om vad de har gjort.

Fröken Rensjö

om läsning

RSS 2.0