Brevet vi väntat på...
"Begravningsverksamheten i Sundbyberg får härmed meddela att stoftet efter
SIV MARGARETA LARSSON
Nu jordats i Minneslunden på Sundbybergs Begravningsplats
Med vänliga hälsningar ..."
Sedan igår kan vi nu alltså gå och "hälsa på" mamma vid Lötsjön i Sumpan,
och i förmiddags gav vi oss iväg. Pappa, Ann, Jessica och jag med Ljus, blommor,
kort på mamma och en sten med ett rött hjärta på där det står "Älskade mamma".
Det känns skönt att nu ha någonstans att gå, där det känns okej att gråta en stund för sig själv.
Och det allra viktigaste - ATT MINNAS!
Men ännu är det fortfarande så svårt att förstå - att fatta att hon inte finns här längre.
Det borde vara förbjudet att dö. Saknaden är så massiv och jag känner att jag har förlorat min livglädje.
Den kommer kanske tillbaka - vem vet?
Jag har så nära till tårar och så oändligt långt till min inre glädje och skrattet.
Mamma - Jag älskar dig och saknar dig så... 
