Varför är det så tyst om Fi?
Egentligen har jag väl svaret på den frågan själv, men att medierna väljer bort att rapportera om Feministiskt Initiativ är inte så trevligt att tänka på. Ibland skulle jag ju vilja bli lite förvånad över människors reaktioner, och attityder, men det är nog naivt av mig att ens tänka så. Nu när bråken och slitningarna inte är det alltigenom överskuggande inom Fi utan det diskuteras politik och har skrivits partiprogram så är det helt plötsligt helt tyst. Det är som om Fi hamnat i nån slags tidnings-, tv- och radioskugga och inte finns längre på mediahimlen. Det här gör mig förbannad för jag tror att det är många som skulle ha röstat på Fi om partiet fått samma mediala uppbackning som de etablerade partierna och att de kanske (jag hoppas verkligen inte att det är så) tappar röster på grund av att de inte syns så mycket nu så här alldeles innan valet. Alldeles för många feminister tycks tro att det går att föra en feministisk kamp inom de etablerade partierna. Jag hörde t. ex. en statsvetare kommentera socialdemokraternas valmanifest på radio häromdagen och hon tog särskilt upp att manifestet helt saknade feminism! Detta av ett parti som uttryckt att de är ett feministiskt parti. Det visar bara hur enormt viktigt det är att Fi verkligen får tillräckligt många röster och kommer in i riksdagen. Nog om Fi för den här gången, snart ska jag ge mig in till Drottninggatan och kika på "Världens längsta bokbord". Hoppas jag hittar någon bok av Annalisa Forssberger - en av de kvinnliga författare som debuterade på 1930-talet och vars böcker är supersvåra att få tag i, speciellt "Brandgatan" som jag vill ha.
