Jag läser en riktigt skruvad bok just nu
Tänk: 50+ om man är kvinna, 60+ om man är man, en s k umbärlig person. Inga barn, inga gamla föräldrar att ta hand om, ingen som älskar en. Då hamnar man som Dorrit huvudpersonen i Ninni Holmqvists bok Enhet (2006) hos Andra reservdelsbanksenheten för biologiskt material. Om man inte hinner ta livet av sig innan man fyller 50 eller 60 förstås. Jag är mitt inne i boken och tårarna har redan runnit tre gånger. Inte nog med att Dorris måste lämna sitt älskade hus, sina vänner, sin älskare Nils (som inte älskar henne för hade han gjort det hade hon fått stanna hemma) hon måste också lämna sin älskade hund Jock. Hur sorgligt som helst! Men det är inte bara sorgligt utan livet på reservdelsbanken är ganska behagligt också i alla fall till en början innan man utsätts för experiment, tester och det plockas reservdelar av en som placeras in i de BEHÖVDA människorna. De som har barn framför allt eller kanske har varit OS-medaljör och därför är en god förebild för ungdomen. En skrämmande berättelse om livets olika skeden. Läs den!
Kommentarer
Trackback
