Åter i Sumpan och "De skamlösa"
Nu är jag tillbaka i Sumpan och på jobbet i tre veckor framöver sen bär det av till Stjärnsund igen. Känns mycket märkligt måste jag säga, både att arbeta och att andas Stockholmsluft igen. Hjärnan börjar snurra lite mer och jag har börjat tänka på boken De skamlösa av Sisela Lindblom igen. Lite lösryckta tankar kommer här nedan:
Jag började det här läsäventyret med att läsa ett flertal artiklar skrivna av bland andra Ulrika Milles, Karin Eder Ekman och Anneli Jordahl m.fl. Jag blev helt begeistrad i det Karin Eder Ekman skrev om det kvinnliga begäret där "den så kallade manliga blicken blir alltmer urholkad" till exempel. Vilken spännande tanke att kvinnors begär inte längre skulle reflekteras i den manliga blicken utan fokuseras från kvinna till kvinna i jakten på kommersiell status istället. Alltså - konsumera eller inte konsumera? Är det kvinnan bättre än mannen? Måste kvinnan vara bättre än mannen? Sisela Lindbloms roman är ju det som gett upphov till denna livaktiga väskdebatt som tar upp om det är eller inte är moraliskt försvarbart att gå omkring med en handväska för 70 000 kronor.
Och med väskdebatten i färskt minne gav jag mig i kast med De skamlösa. Nu när jag läst färdigt vet jag inte riktigt, jag känner mig rätt förvirrad. Visst arbetar Natta och Tito på en damtidningsredaktion med konsumtion som huvudsyfte, och visst handlar det mycket om yta, hur man uppfattas av andra. Det finns en tydlig dikotomi mellan Tito som den rika självklara med perfekt "appearance" och Natta som medelklass, osäker med "konstiga" böjelser. Erik är underlig, underlig, och som man ute i pereferin. Men jag ser nog mer att boken är koncentrerad kring sex i många former och tankar än bara lyxkonsumtion. Visserligen kan en stor del av det sexuella som tas upp som prostitution, trafficking och porr ses som en slags lyxkonsumtion för köparna. Men inte för de som "säljer".
Varför, undrar jag då, har tidningarna kallat det just "väskdebatten"? Är det för att det är kvinnor som debatterar en kommersiellt kvinnokultur? Precis som baksidestexten berättar är De skamlösa en skrämmande realistisk skildring av gränslös självupptagenhet, kärlekens kommersialisering och sexlivets globalisering. Alltså så mycket mer än ett ifrågasättande av dyra handväskor. Debatten ställer kvinnors rättigheter att konsumera vad man vill mot moraliserandet; kvinnan som tärande, kvinnors konsumtionsdrömmar = äckliga, horiga.
Eller?!
Jag började det här läsäventyret med att läsa ett flertal artiklar skrivna av bland andra Ulrika Milles, Karin Eder Ekman och Anneli Jordahl m.fl. Jag blev helt begeistrad i det Karin Eder Ekman skrev om det kvinnliga begäret där "den så kallade manliga blicken blir alltmer urholkad" till exempel. Vilken spännande tanke att kvinnors begär inte längre skulle reflekteras i den manliga blicken utan fokuseras från kvinna till kvinna i jakten på kommersiell status istället. Alltså - konsumera eller inte konsumera? Är det kvinnan bättre än mannen? Måste kvinnan vara bättre än mannen? Sisela Lindbloms roman är ju det som gett upphov till denna livaktiga väskdebatt som tar upp om det är eller inte är moraliskt försvarbart att gå omkring med en handväska för 70 000 kronor.
Och med väskdebatten i färskt minne gav jag mig i kast med De skamlösa. Nu när jag läst färdigt vet jag inte riktigt, jag känner mig rätt förvirrad. Visst arbetar Natta och Tito på en damtidningsredaktion med konsumtion som huvudsyfte, och visst handlar det mycket om yta, hur man uppfattas av andra. Det finns en tydlig dikotomi mellan Tito som den rika självklara med perfekt "appearance" och Natta som medelklass, osäker med "konstiga" böjelser. Erik är underlig, underlig, och som man ute i pereferin. Men jag ser nog mer att boken är koncentrerad kring sex i många former och tankar än bara lyxkonsumtion. Visserligen kan en stor del av det sexuella som tas upp som prostitution, trafficking och porr ses som en slags lyxkonsumtion för köparna. Men inte för de som "säljer".
Varför, undrar jag då, har tidningarna kallat det just "väskdebatten"? Är det för att det är kvinnor som debatterar en kommersiellt kvinnokultur? Precis som baksidestexten berättar är De skamlösa en skrämmande realistisk skildring av gränslös självupptagenhet, kärlekens kommersialisering och sexlivets globalisering. Alltså så mycket mer än ett ifrågasättande av dyra handväskor. Debatten ställer kvinnors rättigheter att konsumera vad man vill mot moraliserandet; kvinnan som tärande, kvinnors konsumtionsdrömmar = äckliga, horiga.
Eller?!
Kommentarer
Trackback
