Missnöjd med tillvaron
Tänk vad lite egentligen som kan rubba ens jämnvikt! Jag var och klippte mig igår - egentligen helt emot mitt bättre vetande förstås, - eftersom jag vet att jag nästan ALLTID blir missnöjd och vill sätta mig och storböla när jag är klar.
Bakgrund: Klippte mig kort i somras egentligen mest för att jag inte riktigt orkade färga håret längre och tyckte det var ett utmärkt tillfälle att passa på under semestern. Hårstället i Hedemora var mina frisörer när jag bodde där och då var jag rätt nöjd faktiskt. Så jag provade igen, och blev så SUPERNÖJD! Första gången blev jag klippt av en elev och det blev supercoolt och snyggt. Passade både min stil och hur jag är som person. Gången efter var det Pia som klippte mig och det om möjligt ännu bättre. Modernt, häftigt och JAG!
Men hår växer ju (tyvärr!) och nu var det dax att korta av det lite. Tänkte då att det kan väl inte vara så jävla svårt att klippa mig exakt likadant som förut bara kapa några centimeter. Det kunde det tydligen vara. Sitter nu här med en frisyr som inte på långa vägar liknar den jag hade tidigare och trots att jag faktiskt verkligen poängterade hur jag ville ha det. Så hur fan gör jag nu? Ska jag gå tillbaka och be tjejen fixa till mitt hår i nacken (det är nämligen dessutom ojämt klippt har jag fått veta, svårt att se sig själv i nacken). Min ena polisong är längre än den andra.
Det här kan tyckas som en riktig bagatell, men två saker som är säkra är att det inte är bra för mitt blodtryck och att jag nästa gång jag klipper mig sätter mig på ett tåg som går till Hedemora för att besöka Hårstället för att få tillbaka min frisyr.
Bakgrund: Klippte mig kort i somras egentligen mest för att jag inte riktigt orkade färga håret längre och tyckte det var ett utmärkt tillfälle att passa på under semestern. Hårstället i Hedemora var mina frisörer när jag bodde där och då var jag rätt nöjd faktiskt. Så jag provade igen, och blev så SUPERNÖJD! Första gången blev jag klippt av en elev och det blev supercoolt och snyggt. Passade både min stil och hur jag är som person. Gången efter var det Pia som klippte mig och det om möjligt ännu bättre. Modernt, häftigt och JAG!
Men hår växer ju (tyvärr!) och nu var det dax att korta av det lite. Tänkte då att det kan väl inte vara så jävla svårt att klippa mig exakt likadant som förut bara kapa några centimeter. Det kunde det tydligen vara. Sitter nu här med en frisyr som inte på långa vägar liknar den jag hade tidigare och trots att jag faktiskt verkligen poängterade hur jag ville ha det. Så hur fan gör jag nu? Ska jag gå tillbaka och be tjejen fixa till mitt hår i nacken (det är nämligen dessutom ojämt klippt har jag fått veta, svårt att se sig själv i nacken). Min ena polisong är längre än den andra.
Det här kan tyckas som en riktig bagatell, men två saker som är säkra är att det inte är bra för mitt blodtryck och att jag nästa gång jag klipper mig sätter mig på ett tåg som går till Hedemora för att besöka Hårstället för att få tillbaka min frisyr.
Kommentarer
Anna Klara
Ja! Gå tillbaka. Absolut. Man kan inte kopiera en annan frisörs tidigare klippning, men man kan helt klart höra sin kund och dennas önskemål. Och mäta pollisarna!
Admin
Tack för att du lyssnade på mitt gnäll. Du har ju helt rätt.
Admin
Dessutom blev jag supersnygg när du klippte mig (länge sen, men dock!)
Trackback
