Englas begravning
Jag har precis följt Englas begravning på TV och det efterföljande samtalet mellan en svt-medarbetare och en präst. Begravningen var ljus och fylld av hopp och jag är full av medkänsla och beundran för Englas familj som låtit så många få ta del av det här.
Jag har ju också läst och lyssnat på debatten och de upprörda känslor som det här har väckts hos många, som inte är berörda utan bara tycker till höger och vänster. Prästen på tv efter sändningen från Stjärnsunds kyrka sa något som jag tyckte var så oerhört starkt och som vi alla bör ta till oss. Det är först på vår tid som begravningar blivit så privata, förr behandlades döden mer som en del av livet, men nu försöker vi låtsas som om det inte existerar. Märkligt egentligen för vi ska ju alla dö någon gång, eller hur!
Han sa också att vi ska vara tacksamma mot Englas familj som gett om möjlighet att ta farväl av Engla även om det är på avstånd. Och jag håller med om det. Det är så generöst och jag är så tacksam för att jag tillät mig själv att titta. De försåg mig med en möjlighet att närvara fast jag inte kunde vara där personligen.
Så sluta upp med att vara så negativa och fördömande och försök att se det som andra människor är villiga att ge som något berikande och omfamna de tillfällen till gemenskap som livet erbjuder.
Från en som hellre är blåögd och naiv än cynisk, och hellre säger JA till allt än nej till det mesta!
Jag har ju också läst och lyssnat på debatten och de upprörda känslor som det här har väckts hos många, som inte är berörda utan bara tycker till höger och vänster. Prästen på tv efter sändningen från Stjärnsunds kyrka sa något som jag tyckte var så oerhört starkt och som vi alla bör ta till oss. Det är först på vår tid som begravningar blivit så privata, förr behandlades döden mer som en del av livet, men nu försöker vi låtsas som om det inte existerar. Märkligt egentligen för vi ska ju alla dö någon gång, eller hur!
Han sa också att vi ska vara tacksamma mot Englas familj som gett om möjlighet att ta farväl av Engla även om det är på avstånd. Och jag håller med om det. Det är så generöst och jag är så tacksam för att jag tillät mig själv att titta. De försåg mig med en möjlighet att närvara fast jag inte kunde vara där personligen.
Så sluta upp med att vara så negativa och fördömande och försök att se det som andra människor är villiga att ge som något berikande och omfamna de tillfällen till gemenskap som livet erbjuder.
Från en som hellre är blåögd och naiv än cynisk, och hellre säger JA till allt än nej till det mesta!
Kommentarer
Trackback
