Eurovision Song Contest?
Jaha, så är det då dax för FINAL. Hur ska det gå för Charlotte Perelli? Trots mitt arga uttalande förra året så tänker jag förstås titta på spektaklet. Det blir alltså inget indraget ESC i år. Det är ju så fruktansvärt roligt att ondgöra sig över dåliga, mediokra sånginsatser, fula kläder och helt osannolika röstningar. För det är ju så enkelt som att alla som inte röstar på HERO har FEL! Förstås.
Om jag skulle önska mig något så är det lite mer engagemang från mina nära och kära. Jag skulle gärna vilja ha en liten schlagerfest med glitter, glamour - tiara och boa i härliga färger. Kanske är jag gay i själ och hjärta. Jag kan absolut se min mamma framför mig med glittrande strassörhängen och chockrosa boa. (Högljutt klagandes i sann Almodovaranda över att öronhängena klämmer och boan kliar.) Förr samlades vi alla i familjen för att se och "njuta" av härligheten. Min systers totala hängivenhet över Turkiets alla galna bidrag, satsandes den enkrona som är maxpengen, alltid alltid alltid på Turkiet! Min dotters hängivenhet består dock. Hon har ju fått i sig den med modersmjölken. Vad annat är att vänta!
Det är så roligt att tillhöra en Almodovarfamilj och den genomgångna bilbesiktningen kunde ha utmynnat i ett drama av högsta klass. Men nu gick bilen igenom (som tur var den här gången för Jessie tävlar på söndag och det hade inte funkat så bra med körförbud då). Halv nio skulle bilen in på besiktning med dotter vid ratten och morfar som support. Orolig mormor hemma, nervös mamma på Norra Latin på förlagsdag och syster på jobbet. Några små saker som ska visas upp om en månad och redan har fixats till. Så det hela avlöpte helt okej, men vad hade hänt om... Här finns det underlag för en film. Kanske i stil med "Vi hade i alla fall tur med vädret" som ju ska komma med en uppföljare nu.
Nästa potentiella Almodovartillfälle uppstår förmodligen vid semestertidens intågande. Alltid!
Om jag skulle önska mig något så är det lite mer engagemang från mina nära och kära. Jag skulle gärna vilja ha en liten schlagerfest med glitter, glamour - tiara och boa i härliga färger. Kanske är jag gay i själ och hjärta. Jag kan absolut se min mamma framför mig med glittrande strassörhängen och chockrosa boa. (Högljutt klagandes i sann Almodovaranda över att öronhängena klämmer och boan kliar.) Förr samlades vi alla i familjen för att se och "njuta" av härligheten. Min systers totala hängivenhet över Turkiets alla galna bidrag, satsandes den enkrona som är maxpengen, alltid alltid alltid på Turkiet! Min dotters hängivenhet består dock. Hon har ju fått i sig den med modersmjölken. Vad annat är att vänta!
Det är så roligt att tillhöra en Almodovarfamilj och den genomgångna bilbesiktningen kunde ha utmynnat i ett drama av högsta klass. Men nu gick bilen igenom (som tur var den här gången för Jessie tävlar på söndag och det hade inte funkat så bra med körförbud då). Halv nio skulle bilen in på besiktning med dotter vid ratten och morfar som support. Orolig mormor hemma, nervös mamma på Norra Latin på förlagsdag och syster på jobbet. Några små saker som ska visas upp om en månad och redan har fixats till. Så det hela avlöpte helt okej, men vad hade hänt om... Här finns det underlag för en film. Kanske i stil med "Vi hade i alla fall tur med vädret" som ju ska komma med en uppföljare nu.
Nästa potentiella Almodovartillfälle uppstår förmodligen vid semestertidens intågande. Alltid!
Kommentarer
Trackback
