En blandning av Botswana och Martina von Schwerins salong
Nu har jag äntligen läst färdigt Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell och jag hade så gärna velat skriva att jag älskade den, eftersom jag ständigt är förälskad i Shakespeares dramer. Shakespeares dramer är fantastiska att läsa och till mina absoluta favoriter hör Stormen, Richard III och Romeo och Julia förstås. Boken var helt klart intressant, men själva historien fördunklades något av de stora likheterna med Da Vinci-koden. Annars är letandet efter den försvunna pjäsen Cardenio och om Shakespeare verkligen var Shakespeare, spännande.
Nu ska jag hälsa på Mma Ramotswe och J L B Matekoni i Miraklet på Speedy Motors och det är precis som Ingalill Mosander skriver i baksidestexten "en högtidsstund".
En bok som har kittlat min nyfikenhet ända sedan jag var på ABFs kväll för levnadstecknare är Ingrid Elams Min obetydliga beundran om Martina von Schwerin och den moderna läsarens födelse. Den tänker jag ge mig på när solen över Botswana går ner.
Högarna av böcker bara växer, men som någon klok människa skrev (kommer inte ihåg vem dock och inte ordagrant, men...): Man ska vara tacksam för att böckerna man vill läsa inte kommer att ta slut under ens livstid. Alltså kommer jag alltid ha en bok att läsa så länge jag lever och det känns ju helt fantastiskt, eller hur? 
Ännu fler lästips, sorry Annsan!
