Musselstranden av Marie Hermansson
Wow, varför har jag inte läst den här boken tidigare? Musselstranden är en läsupplevelse som kommer att stanna kvar hos mig. Det är en sån härlig känsla att läsa sådana böcker. Den här tog mig rent fysiskt tillbaka till en av mina barndoms somrar.
När jag läste om när de möttes, Anne-Marie och Ulrika, första gången som barn, träffades jag av en känsla och dofter av när min familj hyrde ett sommarhus på Högskär i Stockholms skärgård 1963 och jag var nio år. Inte bara mindes utan förflyttades dit som en ren fysisk känsla, som om jag kunde se mig själv som barn sitta och titta ut genom fönstret i de lilla rummet uppe på vinden. Lycklig! Hur det luktade, hur vi lekte affär och mosade vinbär och sålde till varandra. Hur det doftade av fuktigt gräs och olika blommor i trädgården. Kvällarnas dofter och myggens surrande...
Jag tycker också om att hon lyckas undvika att Majas försvinnande blir en deckargåta. Det blir istället en magisk berättelse om mystiska djur och ovanliga människor. Nu blir det svårt att hitta en bok som duger efter det här.
Kan det funka med Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell möjligen? 
