Ibland tycker jag att det är jobbigt att det tar sån tid att bara vara... att finnas till.
Innan man kan börja göra saker, måste man klä sig, äta och annan basic stuff.
Visst kan väl det kännas jobbigt ibland?
Tänk om man bara kunde resa sig ur sängen och gå direkt ut och ta en promenad.
Kallt idag förmodligen att gå ut i pyjamas.

Annars funderar jag mest på alla saker jag vill hinna göra. Det är ju söndag och man ska passa på för tusan!
Jag vill sticka,
jag vill se DVD,
jag vill läsa - inte bara en utan två böcker minst!
jag vill promenera
jag vill baka
jag vill mysa med Lazy
jag vill åka till stallet och gosa med Wodka - det var så länge sen (jävla tumör)
jag vill göra något bra för mamma
jag vill ha kvalitetstid med Jessica (gå och fika och prata bara hon och jag)
jag vill ringa mina vänner och prata (om jag har några kvar)
jag vill hinna börja förbereda mig för mitt nya uppdrag på jobbet

JAG VILL men NÄR SKA JAG HINNA om DET HELA TIDEN SKA TA SÅN TID ATT BARA VARA?

Är det nån som vet?

Ibland känns det hela så oöverstigligt.
Kommer cellgifterna att kunna minska tumören?
Hur gör man för att orka?

Och så ska man jobba också. Engagera sig i det nya som skapats åt mig
"Samordnare för läsfrämjande verksamhet".
Det är ju det roligaste som finns, men hur ska jag orka nu?

Snart kan vi nog få hem mamma. Det blir roligt, men också oerhört nervöst.
Klarar vi av att ta hand om henne?
Hur mycket kommer hemtjänsten att kunna göra?
Det är så otroligt många frågor som vi måste få svar på.

Mitt i allt detta så fyller Jessica år den 20 januari och det är ju helt fantastiskt roligt.
Min Jessica fyller år. Hur ska vi fira det på allra bästa sätt?
Vad önskar hon sig tro?
Måste fråga genast!

Ibland är livet ett helvete och ibland är det ju helt underbart

Hur skriver man det på ett bra sätt i sin blogg - det funkar inte på något annat sätt än rakt på bara. Min syster och jag pratade om det igår. Hon sa att jag inte hade skrivit på ett tag och att jag inte hade berättat just det att min mamma har en hjärntumör.

Jag känner mig så förlamande ledsen och det sitter som en klump i magen. Ändå måste vi försöka hålla ett positivt sken när vi besöker mamma som är - har det visat sig en starkare kvinna än vad jag har trott. Den aggresiva tumören går inte att operera, eller rättare sagt, de kan inte få bort hela tumören vid en operation och då är det ingen idé. Igår kväll påbörjade hon cellgiftsbehandlingen och den ska inte vara så besvärlig - i tablettform och hon får tablett mot illamående. Det har funkat bra i natt i alla fall, för när jag pratade med henne i morse så hade hon inte mått illa. Så vi håller tummarna för det.

Det är så jävla orättvist livet! Man brukar ju alltid prata om att det ofta är just de snälla som drabbas hårdast. Så det gäller alltså att vara så elak som möjligt för att klara sig länge, eller?
Anns och min mamma, Jessicas mormor är den snällaste, mest självuppofrande människa jag känner. Lite tjatig och jobbig ibland, javisst, men ändå en god människa som tänker på andra. Speciellt då oss tre tjejer förstås.

När jag pratade med henne imorse oroade hon sig för att jag skulle ut i dag och besöka henne eftersom det är så kallt och jag har kärlkramp. Visserligen är inte det så bra heller att ha, men i jämförelse är det ju ingenting. Och hon oroar sig för mig!!!

Jag som så hade hoppats på att 2010 skulle bli ett mycket bättre år än 2009 för vår familj. Ett lugnt år!
Jag hoppas ju förstås att cellgifterna ska funka och att tumören ska minska. Åh, vad jag hoppas på det! Med hela min kraft hoppas jag det.

Jag ville aldrig veta hur det är att leva med en närstående som har cancer.
Jag ville aldrig veta det!
Finns det någonstans att protestera mot det här?

Idag är det otroligt nog redan fjärde advent, alltså 5 dagar kvar till julafton!
Jag har jättemycket kvar att göra. Men jag vägrar att låta mig bli alltför stressad.
Snart ska jag duscha, sen ska jag baka pepparkakor, sen ska vi handla mat,
köpa gran och senare ikväll ska mamma och jag på julkonsert i Sabbatsbergs kyrka.
Det om något får ju ner pulsen.

... i alla fall i hemmet för den här gången - Jag är färdigflyttad! Jäklar vad dammigt det var i min bokhylla, har inte nyst så mycket på länge. Böcker är ju också riktiga dammsamlare.
Inte fíck jag plats med alla mina böcker heller i Jessicas bokhylla. Nu har jag staplat pocketböckerna på sidan av bokhyllan, tills jag kommer på ett bra sätt att förvara dem på. Jag måste ju kunna se vilka de är när jag blir sugen på lite läsning.

Just nu är det meningen att jag ska läsa Utan ärende av Claes Hylinger, en författare som jag verkligen gillar. Vi är inte riktigt kompatibla just nu så kanske byter jag till någon annan. Jag får se, är ju rätt envis också som många säkert vet. :-)

Annars är tanken att jag ska skriva lite på vårens program (ja, lite jobb!)

Baka lussekatter, men jag har glömt att köpa russin och jag funderar också på att köpa ett paket saffran till (trots att det är så fruktansvärt dyrt i år) för just nu har jag bara två och jag brukar baka på fyra - kanske måste köpa ett till paket i alla fall.



Det blir så mycket roligare med russin, eller?

Puh! att det kunde vara så infernaliskt jobbigt att vara kompledig! Jag flyttar; alltså jag menar att jag byter rum, från ett yttepytte litet rum till ett mycket större. Samtidigt flyttar jag också min dotters saker till det lilla rummet. Jag hade ingen aning om att hon är en sån liten ekorre. Jäklar vad hon sparar på saker. Så jag har tillbringat två dagar med att springa fram och tillbaka med grejer som en skållad råtta. Det ska bli riktigt skönt att jobba igen. Tre dagar till är jag ledig, men jag vet inte riktigt om jag orkar med det... :-)

Inte nog med att detta kutande håller på att ta kål på mig, jag har underhållning under tiden också. En konstant talande mamma. Prat, prat, prat... Totalt utmattande!

Nu ska jag äta middag, krypa upp i sängen och kolla på tv. Här ska inte göras ett handtag mer idag.

Men imorgon ska böckerna - alla mina böcker - och alla Jessicas böcker - byta plats.  Hur ska jag få plats med alla mina böcker - alla böcker som jag har gömt i garderoben har nu kommit fram. Spännande! Jag har faktiskt kastat en hel svart sopsäck full med böcker. Jag har kastat böcker!!!! (kräver fyra utropstecken)

Hjälp! ;-)

Det är frågan för dagen eller kanske snarare natten. Mellan jobb och Stockholm Horse Show finns det inte mycket tid över till bloggande. Kanske är det så att jag inte har något spännande att skriva om?
Två dagars dressyrtittande som kröns imorgon med küren, för den som inte vet dressyrprogram till musik. Det ska som alltid bli roligt att se. Inleds med godisköpande som vanligt i godisaffären intill Globen. Där brukar jag köpa mjuka marsmallowliknande vita dödskallar med choklad i mitten. Supergoda! Hoppas de finns i år också.

Pappa kom hem från Hjärtintensiven idag och det känns både bra och lite nervöst, för tänk om han blir dålig igen.

Jobbar nästa vecka och sen har jag en hel! vecka ledigt. Ska ägna mig åt flytt från ett rum till ett annat större rum, baka lite lussekatter och pepparkakor kanske om jag hinner. Ha det lugnt och skönt i största allmänhet.
Jag ser fram emot det.

Ha en härlig Första Advent!

Min mamma fyller år idag - GRATTIS Siv!

Idag tävlar Jessica i Klubbmästerskapen (dressyr) på Lejondal
och vi håller förstås alla möjliga tummar för henne och Wodka.

Jag måste också försöka hinna med att köpa en tårta
och blomma till mamma så vi kan fira henne när hon kommer
ifrån sjukhuset, alternativt ta med oss när vi hälsar på henne.

Många frågetecken och mycket att göra.
Känner mig lite utmattad av allt.

Har börjat läsa Paradistorg av Ulla Isaksson för att förbereda
mig inför mitt "jobb" som moderator vid Ulla Isakssonskvällen
på Sollentuna bibliotek.

Insåg precis att jag också måste börja fundera ut och
förbereda vårens program och det känns
alltid lite förlamande när man befinner sig mitt uppe i
höstens program.

Men nu ska jag gå och duscha och försöka
njuta av dagen så gott det nu går...

Ha en härlig lördag!