Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer

"När livet erbjuder en dröm som överträffar alla förväntningar kan man inte sörja när den tar slut."

Förväntningar inför läsandet av boken, på tunnelbanan 28/12:
Det pirrar i kroppen när jag öppnar boken, en bok som så många läst och som så många älskar.
Jag hoppas och ber att också jag kan älska den.

Och visst älskar jag Om jag kunde drömma. Härligt att bara ge sig hän.
Fast jag vet inte riktigt om älska är rätt ord. Jag känner mig helt rusig av att ha tagit del av så mycket sensualism och så mycket isande skräck. Det som berör mig allra mest är det lugna avvaktande, iskalla, hårda och det överjordiskt vackra, livsfarliga hos Edward och hans familj.

Den ofattbara, ogreppbara kärleken som aldrig kan fullbordas, eller? Chansen till evigt liv. Jag tror att det som fascinerar mest med vampyrer är just styrkan och att leva för evigt. Blodtörsten känns som en bisak. Konstigt nog!

När jag funderar över mina egna reaktioner kan jag inte låta bli att undra över hur det känns inom de tonårstjejer och
 -killar som läser det här.
Det är knappt att jag står ut och jag är 54!

Till och med jägaren (Jason) är lockande i all sin hemskhet.

Stephenie Meyer är en skicklig berättare.

"Sedan böjde han sig framåt för att än en gång pressa sina kalla läppar mot min hals."

"Man kan ju alltid drömma."

Jag är oerhört tacksam för att jag fortfarande kan "kliva in i" en bok som den här och glömma världen utanför och flyga...


Annsan - läs den fort, så går vi och ser Twilight sen!

Tack Jessica för att du var så envis och fick mig att läsa den!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Fröken Rensjö

om läsning

RSS 2.0